Fig. 6. USA:s projekterade Saturnusraket (60 meter hög) jämförd med Jupiterraketen, som sköt upp USA:s första satellit. Astronaulkongressen Under veckan 14—20 augusti samlades i Stockholm ungefär 850 personer till den elfte internationella astronautkongressen. Eftersom rymdforskningens praktiska tillämpningar just har börjat, fanns det gott om pionjärer. Från Sovjet kom Blagonravov (som sköt upp Sputnik 1), Sedov, Pushkov, Nazarova, från USA ”rymdflygets fader” Herrmann Oberth, von Braun, Evans, Strughold, Stuhlinger, för att endast nämna några namn ur en lång lista, som av ekonomiska skäl domineras av dessa två stormakter. De rent vetenskapliga förhandlingarna ackompanjerades bullersamt av den politiskt infekterade kapplöpningen mot rymden mellan USA och Sovjet. USA inledde strax före kongressens början med att bärga kapseln till Discoverer 13 och med uppsändandet av ekosatellitcn. En kopia av den lyckligt återfunna kapseln flögs över till kongressen, där även Eisenhowers röst, återkastad från ekosatelliten, lät sig förnimmas med förvånansvärd tydlighet. Ryssarna fann det nu lämpligt att visa en del extra trumfkort. Professor Mikhailov höll ett i förväg ej annonserat föredrag, som illustrerades med en just färdigställd atlas över månens baksida. Han visade bl. a. en bild med ungefär 400 topologiska detaljer, vilket var resultatet av en ingående granskning av alla de bilder, som togs av Lunik 3. Denna atlas var kongressens största vetenskapliga sensation. Den 18 augusti sköt amerikanerna upp Discoverer 14, vars kapsel fångades i luften på 3 000 meters höjd. Det ryska svaret på detta kom — avsiktligt eller oavsiktligt — dagen efter, då Arknik gick in i sin bana, för att sedan på kongressens sista dag välbehållen återvända till jorden. Kongressföredragen omfattade mängder av rent tekniska forskningsgrenar och dessutom medicin, biologi, juridik och psykologi. Ballis-tiska problem angående satellitbanor, eller banor för trafiken till och från månen, olika drivmedel, alltifrån de konventionella till uranatomer eller caesiumjoner, ryska rapporter från försöken med satelliter och månraketer, motsvarande amerikanska rapporter, USA:s gigantiska projekt Saturnus (fig. 6), rymdmedicinska experiment, resultaten från höjdraketernas utforskning av jordens atmosfär upp till 200 km höjd, jämte mycket annat förekom på denna välorganiserade kongress, som gav ett överväldigande intryck av astronautikens allsidighet och raketsnabba utveckling. 142