ändstationen dragas av vagnen och föras till adressaten. Det svenska skeppsbyggeriet fortsatte att hävda sin framskjutna ställning. Statistiken visade att landet i fråga om antalet byggda ton fartyg per år låg främst i världen. De stora varven var också väl rustade för att ta hand om beställningar på mycket stora fartyg. Eriksbergs-varvet hade fått sin torrdocka för 100 000 ton färdig. Uddevallavarvet hade redan 1959 sjösatt två 65 000-tonsfartyg. Kockums och Öresunds-varvet hade bäddar för 90 000 ton och Götaver-ken hade en ny anläggning i Arendal, strax norr om Göteborg, under byggnad, vilken enligt nya metoder med kontinuerlig framföring av materialet skulle kunna ta emot beställningar av samma storleksordning men framför allt kunna bygga fartyg snabbt, exempelvis ett fartyg på 40 000 ton på 20 veckor. Kockums sjösatte ”Esso Stockholm” på 48 300 tdw, varvets dittills största nybygge, som också blev den största enheten i svenska handelsflottan. Fyra turbindrivna lastoljepumpar kunde fylla fartygets tankar, rymmande 47 000 ton, på cirka 15 timmar. Varmvattenslingorna, med uppgift att hålla temperaturen i lasttankarna, hade en längd av 8 300 meter. Uddevallavarvet sjösatte en tredje jättetanker, Burl S. Watson, på 68 500 ton med en lastkapacitet av 100 miljoner liter råolja. Götaverken levererade sitt fyrtionde fartyg till Grängesbergsbola-get, M/S Matarengi, på 34 250 tdw. I takt med den stigande fartygsdimensionen gick byggandet av väldiga motorer. Götaverken färdigställde en tiocylindrig, turboladdad dieselmotor av egen konstruktion. Med sina 21 700 indikerade hk vid 115 varv i minuten ansågs den vara världens största fartygsdiesel-motor. Kockums byggde en tolvcylindrig dieselmotor av tvåtaktstyp för 16 200 hk vid 115 varv per minut. S. k. bärplansbåtar så konstruerade att fartygets skrov vid full fart lyfter sig ur vattnet och fartyget bärs av plåtar fästade på stag under båten hade börjat tagas i bruk, bl. a. för trafik över Messinasundet och för sovjetiska flodtransporter. Under sommaren gick Sirena, ”den flygande finländaren”, mellan Stockholm och Åland. Fartyget drevs av två motorer på vardera 1 350 hk och hade en marschfart av 36 knop. Härigenom kunde 95 passagerare förflyttas mellan Stockholm och Mariehamn på ungefär 2jå timme. Om motorerna slogs av gick fartyget ner i flytläge och stannade efter ett par båtlängder. Bärplansbåtarna bör ej förväxlas med mark- 68 000-tonnaren Burl S. Watson sjösättes i Uddevalla. 201