av kortfristigt amerikanskt kapital, som vid denna tid hotade att ta särskilt stora proportioner i samband med rykten om en revalve-ring av D-marken. Under första halvåret 1960 inträdde en viss avmattning i den ekonomiska aktiviteten i Frankrike efter det snabba uppsving som präglat den närmast föregående tiden. Produktionsökningen inom industrien beräknas dock ha blivit så stor som 7 procent från 1959 till 1960. Härtill bidrog bl. a. järn och stål och bilar, trots att exporten av franska bilar till USA minskade under årets lopp, medan flyg- och kolindustrierna synes ha haft att kämpa med vissa svårigheter. Den franska utrikeshandeln fortsatte att utvecklas gynnsamt. Exportöverskottet under de tre första kvartalen blev sålunda inte mindre än 1,9 miljarder nya franc (mot cirka 1,5 under samma tid föregående år) vid en värdemässig ökning av exporten med 28 procent och av importen med 33 procent. Medan konsumtionsstandarden i Frankrike uppenbarligen gick ned under 1959 efter det omfattande ekonomiska saneringsprogram som de Gaulle-regeringen iscensatt under 1958 torde den återigen ha stigit under 1960. Enligt franska finansdepartementets uppskattningar skulle sålunda den privata konsumtionen ha ökat med 8 procent i värde under 1960 samtidigt som prisstegringarna i detaljhandelsledet stoppat vid 4 procent. Den reala konsumtionsökningen skulle alltså ha uppgått till 4 procent. Den industriella produktionen i Sovjetunionen steg liksom föregående år med något sådant som 10 procent. Uppgifter om skördens storlek var ännu ej tillgängliga när detta skrevs. Spannmålsskörden uppges emellertid preliminärt ha varit större än under de båda föregående åren, trots ogynnsamma väderleksförhållanden. Sovjets utrikeshandel fortsatte att öka bl. a. i förhållande till vissa underutvecklade länder. Om den stora uppmärksamhet som i Sovjet ägnas teknik och vetenskap vittnar uppgifterna, att närmare 200 miljoner kronor skulle ha lagts ned på forskning under 1960 och att utexaminerin-gen av ingenjörer i Sovjet var 2 å 3 gånger så stor som i USA. SVERIGE Export och enskilda investeringar steg mest Senare hälften av 1959 hade för den svenska ekonomien betytt en markant konjunkturuppgång. Årsskiftet 1959—1960 kännetecknades av en ovanligt hög sysselsättning trots den under vinterhalvåret vanliga säsongmässiga avmatt-ningcn. Denna högkonjunktur fortsatte under 1960 varvid den kom att omfatta nära nog samtliga grenar av näringslivet. Enligt de preliminära beräkningar som förelåg vid årsskiftet skulle den totala produktionen (bruttonationalprodukten beräknad från användningssidan) ha stigit med 8 procent i löpande priser och med 3 procent räknat i fast penningvärde (enligt beräkningar från produktionssidan skulle volymökningen ha varit större, eller 4,5 procent). Det förtjänar emellertid nämnas att ökningen under 1960 enligt båda beräkningsmetoderna var lägre än mellan 1958 och 1959 då den utgjorde 6,5 procent i värde och 5 procent i volym, trots att arbetsstyrkan beräknas ha stigit mera mellan 1959 och 1960 (med cirka 2 procent) än mellan de båda föregående åren. Anledningen härtill torde ha varit att det svenska näringslivet under 1960 uppnådde fullt kapacitetsutnyttjande med åtföljande produktivitetshäm-mande fenomen. Bland de sektorer som uppvisade den star kaste efterfrågestegringen under 1960 befann sig återigen exporten. Denna beräknas sålunda preliminärt ha ökat inte mindre än 12 procent i volym mot 8 procent mellan 1958 och 1959. Importökningen blev ännu större, eller 14 volymprocent, vilket bland annat sammanhängde med ökad lagerhållning inom industrien. Näringslivets investeringar ökade som framgår av vidstående tablå över försörjningsbalansen också relativt kraftigt, eller med närmare 6 procent, i första hand på grund av ökade industriinvesteringar i byggnader och anläggningar. En hel del av de under 1960 pågående industribyggena finansierades för övrigt från tidigare gjorda skattefria avsättningar till särskilda investeringsfonder vilka frisläppts under 1959. De offentliga investeringarna som expanderat starkt under 1959 synes ha varit av ungefär samma omfattning som tidigare. Ökningen av den privata konsumtionen stannade, trots att den totala lönesumman enligt vissa beräkningar skulle ha stigit med inte mindre än 11 procent, vid ett par procent. Den blygsamma konsumtionsökningen var en följd av både införandet av den 4-procentiga omsättningsskatten från 1 januari 1960 och ett rekordhögt hushålls-sparande. 210