Den svenska försörjningsbalansen 1959—1960. 1960 Milj, kr. Proc, förändr. från 1959 Fasta priser Löp. priser Tillgång: Bruttonationalprodukt till marknadspris 68 193 + 3 + 8 Import av varor, cif .... Minskning av lager m. m. 14.550 + 14 + 161/2 — — — Summa tillgång 82 743 + 4Vi + 9 Användning: Privat inhemsk bruttoinvestering .... 12 676 + 5 Vi + 12Vi Statlig inhemsk bruttoinvestering .... 5 195 + V2 + 5 Vi Kommunal inhemsk bruttoinvestering .... 3 909 — 3 Vi + 2 Vi ökning av lager m. m. . . 524 — — Export av varor fob och netto av tjänster 14 200 + 11 Vi + 14 Privat konsumtion 37 254 + 2 + 5 Vi Statlig konsumtion 3 587 + 4 + 9 Vi Kommunal konsumtion. . 5 345 + 9 Vi Summa användning 82 743 + 4Vi + 9 Källa: Statsverkspropositionen 1960, bilaga 1: Inkomsterna, bilaga 2: Preliminär nationalbudget för år 1961. Förutom den allmänna varuskatten, som beräknas ha medfört en köpkraftsminskning om cirka 1 miljard kronor, torde också en viss dämpningseffekt ha uppnåtts genom regeringens uppmaning till myndigheter och affärsdrivande verk att uppskjuta sina investeringar och beställningar. Det viktigaste inslaget i den ekonomiska politiken under året representerade emellertid höjningen av diskontot med Vi procent till 5 procent i januari 1960 och etablerandet av en ny räntestruktur jämte riksgäldskontorets omfattande låneoperationer, främst det stora statslånet i mars. Överhuvudtaget kan om den ekonomiska politiken under året sägas att man i första hand litade till åtgärder av generell natur för att styra konjunkturen. Under hösten inbjöd regeringen liksom den gjort ett par år tidigare företrädare för industri och arbetsmarknad till diskussioner i Harpsund. På regeringssidan betonade man därvid särskilt faran för en inflationistisk utveckling, medan man på industrihåll var mera benägen att understryka faran för en konjunktur-avmattning under 1961. Ett resultat av överläggningarna blev att man beslöt att tillsätta en kommitté med representanter för regering och näringsliv, vilken skulle närmare diskutera det ekonomiska läget. Produktion, konsumtion och priser Den svenska mJws/rzproduktionen hade stigit kraftigt under senare delen av 1959. Under 1960 ökade industriproduktionen ytterligare och i november låg produktionsvolymen enligt Industriförbundets produktionsindex 7 procent högre än i samma månad 1959. Kapitalvaruindustrierna redovisade en ökning med 8 procent, medan ökningen i konsumtionsvaruin-dustrierna stannade vid 2 procent. Särskilt kraftig var ökningen inom järnmalmsbrytningen, som steg med 19 procent. Järn- och stålindustrien, för vilken den senaste uppsvingsfasen börjat redan i mitten av 1958, arbetade också för högtryck och detsamma gällde om verkstadsindustrien. Den senares orderstockar steg under årets lopp som följd av större efterfrågan från såväl export- som hemmamarknaderna. Även bilindustrien hade full sysselsättning och på grund av bristande kapacitet hemma beslutade Volvo att tills vidare förlägga tillverkningen av sin nya sportvagn, P 1800, till Storbritannien. Varven levererade 84 handelsfartyg om 763 000 bruttoregisterton mot 74 fartyg om lika många ton under 1959. Skogsindustrierna hade över lag ett gynnsamt år med produktions ökningar om cirka 10 procent. Bekymren för läder- och skoindustrien fortsatte å andra sidan, bl. a. som följd av ytterligare ökad import. Nämnas bör även att principbeslut fattades under året om att upprätta en stor petrokemisk industri i Stenungsund. Byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas ha stigit med 3 procent. Antalet färdigställda lägenheter blev dock detsamma som föregående år, d. v. s. omkring 70 000. Jordbrukets produktionsvolym sjönk enligt jordbruksnämndens beräkningar med 1 procent från 1959 till 1960. Brödsädesproduktionen blev större, men animalieproduktionen var lägre än tidigare. Som följd av kraftigt ökade skogsavverkningar beräknas skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten ha stigit med inte mindre än 8 procent. Avverkningsökningarna gällde både sågtimmer och massaved. Nationalräkenskaperna tyder vidare på en 3—4-procentig ökning i produktionen av tjänster. Mest steg enligt dessa uppskattningar de statliga och kommunala tjänsterna, varefter kom i tur och ordning bostadsnyttjande, handel och samfärdsel samt ”konsumenttjänster”. 211