KRAFTTAG MOT TRAFIKDÖDEN Höstmörkret och halkans många dödsoffer inspirerade SvD:s tecknare Anders till denna suggestiva varning på ledarsidan. I november månad steg trafikolyckskurvan plötsligt brant och 121 liv krävdes — den högsta månadssiffra som Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande noterat sedan den 1935 började statistikföra trafikoffren. NTF och motororganisationerna förstod att något måste göras, och press, radio och TV hjälpte till med varningar och råd för körning i mörker och halka. Kommunikationsminister Skoglund ingrep även, och regeringen bestämde att en tillfällig hastighetsbegränsning med 80 km/tim. som maximifart på vägarna skulle gälla från och med 22 december till och med 9 januari 1961. Åtgärden tillsammans med den intensiva propagandan hade effekt — under denna 19-dagarsperiod omkom endast 23 personer i trafiken mot 54 motsvarande period 1959—60. De ivrigaste förespråkarna för hastighetsbegränsning ville genast införa ständig sådan året runt, men att det relativt lyckliga resultatet av den temporära åtgärden ej berodde enbart på denna förstod alla sakkunniga. Det var många faktorer som spelade in — dels hade chockpropagandan skärpt trafikanternas vaksamhet, dels var vädret under perioden ovanligt dåligt med isgator landet runt. Massor av bilister föredrog därför att stanna hemma i stället för att behöva ligga i oändliga köer eller också använde man tågen, varför det blev större helgrusning än vanligt till SJ och de kommunala transportmedlen. Statspolisen hade icke blott i början av has-tighetsbegränsningsperioden utan nästan hela tiden all tillgänglig personal ute för att kontrollera att bestämmelserna efterföljdes. Det visade sig att motorfolket var mycket laglydigt och endast ett fåtal fall av överträdelser kunde noteras landet runt. Man var dock bland experterna klart medveten om att en sådan laglydighet inte skulle bestå vid en ständig hastighetsbegränsning, eftersom resurserna är alldeles för små för en kontinuerlig övervakning dygnet runt och månad efter månad. Årets totala trafikolyckssiffror blev dystra nog ändå trots 80-km-gränsen och dess verkningar. Preliminärt omkom 934 personer mot 929 år 1959 (högsta årssiffran hittills var 946 år 1957). När den officiella statistiken blir klar väntas emellertid slutsiffran för 1960 stiga till mellan 960 och 970. Men samtidigt måste man betänka att trafiken och fordonsantalet fördubblats sedan 1954. En liten ljusglimt beträffande trafikdödsolyckorna under 1960 var att antalet omkomna barn under 15 år icke ökade — siffran sjönk till 113 mot 114 år 1959, 125 år 1958 och 142 år 1957. Av de 113 synes 90 själva ha vållat olyckorna genom felaktigt uppträdande i trafiken. Bland åtgärderna mot trafikolyckorna märktes riksdagens beslut 23 november att mopeder, men ej cyklar, skall vara skyldiga att ha belysnings- och reflexanordningar även vid färd i dagsljus. Likaså infördes en rekommendation i vägtrafikförordningen att fotgängare skulle ha lykta eller reflex på mörk väg. 222