Förnämligaste fyndet under år 1960 från skeppet Vasa var den i gamla heraldiska handlingar omnämnda Vasakärven, som sannolikt suttit på akterspegeln. Kärven är 1,25 m hög och krönt med kunglig krona. VASABÄRGNINGEN 1960 Av redaktör OLLE EKSTRÖM Arbetet med bärgningen av regalskeppet Vasa fortskred 1960 på många olika fronter. Under upprensnings-, tätnings- och förstärk-ningsarbeten gjordes många nya fynd i skrovet och på den ursprungliga fyndplatsen. Vidare fastställdes tillvägagångssätt och tidpunkt för den slutliga lyftningen upp genom vattenytan. Också den ekonomiska sidan av projektet gjorde stora framsteg. Det allmänna intresset för bärgningen stegrades alltmer och kulminerade under historikerkongressen i augusti. Då fick uppskattningsvis 50 miljoner människor i TV se Eurovisionens sändning av en bärgnings-demonstration för 3 000 vetenskapsmän. Vid årets början stod Vasa på 16—17 meters djup med lätt slagsida på botten mellan Kastellholmen och Djurgården, nedsjunken två meter i dyn och med de 12 lyftbrokarna fortfarande liggande på botten under skrovet sedan förflyttningen från 32 meters djup utanför Beckholmen sommaren 1959. Undervattensar-betet återupptogs den 3 maj av fem dykare under ledning av kommendör Edw. Clason och chefsdykaren Per Edvin Fälting. Första uppgifterna var uppmätningar samt att söka räta upp slagsidan, vidare har skrovet under sommaren och hösten rensats, tätats och förstärkts. Upprensningarna i skrovets övre delar anses 223