Kejsar Haile Selassie vid den presskonferens han den 20 december gav i sitt arbetsrum i kejserliga palatset i Addis Abeba, sedan revolten undertryckts. underströks, att ingripandet i Kongo inte på något sätt fick påverka någon inre politisk konflikt. Sovjetunionen försvårade redan från början säkerhetsrådets ställningstaganden men iakttog dock ganska länge en viss försiktighet av hänsyn till afro-asiaterna. Men vid ett rådsmöte i september gick ryssarna mot ett resolutionsförslag av Ceylon och Tunisien. Moskva hade nu helt tagit parti för Lumumbas regering och börjat öppnare blanda sig i Kongos inre konflikter, vilket föranledde en varning från Hammarskjöld. Det av ryskt veto i rådet fällda afro-asiatiska förslaget avsåg förtroendevotum åt generalsekreteraren och en bestämd admoni-tion till alla stater att avstå från direkt intervention. Dessa punkter godkändes med överväldigande majoritet av generalförsamlingen vid dess extra sammanträde med början den 17 september, och det betydde ett svårt nederlag för Sovjetunionen, som attackerade Hammarskjöld ytterst häftigt under urtiman. Generalsekreteraren själv förklarade, att han inte ville stå kvar på sin post en enda dag längre, om hans fortsatta ämbetsutövning skulle vara eller kunde anses vara oförenlig med världsorganisationens sanna intressen. Den 19 september, dagen före öppnandet av-ordinarie sessionen, anlände Krusjtjev till New York. Han hade gjort färden över Atlanten ombord på ett ryskt fartyg, åtföljd av de ryska vasallstaternas ledare. Tidigare hade Krusjtjev uppmanat samtliga FN-staters regeringschefer att bevista höstsessionen för att dryfta nedrustningsfrågan. Denna unika ”inbjudan” hade inte hörsammats i avsedd omfattning, men likväl infann sig ett ganska stort antal stats- och regeringschefer i New York, bland andra Indiens premierminister Nehru samt Jugoslaviens, Förenade arabrepublikens och Ghanas presidenter Tito, Nasser och Kwame Nkrumah. Även brittiske premierministern Macmillan infann sig i FN och hade under sin vistelse i New York ett par personliga möten med Krusjtjev. President Eisenhower däremot undvek en sådan kontakt men framträdde i generalförsamlingen, där han varnade för stormaktsinterventioner i Kongo och utlovade amerikanskt stöd åt eko 347