Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Presidentvalet i USA. Av red. Per Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
USA.s nye utrikesminister Dean Rusk.
Republikanen Douglas Dillon finansminister.
vicepresident. Kennedy gick friskt till motattack
med sina fjorton år i kongressen och
försummade inget tillfälle att ironisera över att Nixon
hela tiden kallade på hjälp från Eisenhower.
Den känsliga religionsfrågan kom aldrig upp
på allvar i kampanjen, trots att en del
konservativa protestantiska kyrkosamfund satte i
gång organiserade attacker mot Kennedys
katolicism. Det blev också under valstridens gång
tydligt, att Kennedy effektivt hade anlagt
mot-eld genom att från början kraftfullt och öppet
deklarera, att han till fullo stödde en absolut
åtskillnad mellan kyrka och stat och att han
inte under några omständigheter tänkte ge vika
för några kyrkliga påtryckningar från Rom
eller annorstädes. Nixon förklarade att han
trodde på Kennedys försäkringar i detta
avseende. Amerika slapp alltså uppleva en ny
förnedrande kampanj av den art som 1928 fällde
dåvarande katolske presidentkandidaten Al
Smith.
Kennedys valseger var så hårfin att politiska
experter ännu månader efteråt tvistade om vad
det var som fällde avgörandet. De kunde peka
på den katolska rösten i landet, på att negrerna
i stor utsträckning gick tillbaka till
demokraterna, på TV-debatterna, på vicepresident
Lyndon Johnsons stora roll då det gällde att hålla
sydstaterna eller på den organiserade
arbetarrörelsens stöd och säga: ”Om det inte varit för
den sakens skull så skulle Nixon vara
president”. Detta var en av anledningarna till att
Kennedy, den förste katolik som någonsin valts
till Amerikas president och den yngste som
någonsin valts till Vita huset, gick fram med
största försiktighet när han efter segern utsåg
det kabinett, som skulle bli hans främsta
rådgivare efter maktövertagandet i januari. Ett
kabinett i USA är nu endast så betydelsefullt
som presidenten anser det böra vara. Men
Kennedys personval lugnade de många oroliga, som
fruktade att 43-åringen skulle sätta i gång med
radikala åtgärder liknande Franklin Roosevelts
under de berömda ”100 dagarna” i början på
1933. De tio toppmännen i regeringen var alla
mer eller mindre ”moderata”. Kennedy
ansträngde sig främst för att få tag på män med
bevisad kapacitet, som var anhängare av hans
”New Frontier”-program och som var vad man
kallade ”simpatico” — d. v. s. var på samma
våglängd som presidenten. Eftersom han blev
en ”minoritetspresident” sökte han även ge det
en viss ”samlingskaraktär”, både politiskt,
geografiskt och religiöst. Där sitter t. ex. sex
medlemmar av olika protestantiska kyrkosamfund,
två judar, en mormon och en katolik. Där finns
också två republikaner — både finansminister
Douglas Dillon och försvarsminister Robert
McNamara tillhör oppositionspartiet.
Utrikesminister Dean Rusk är mera akademiker än
politiker och samtliga kabinettsmedlemmar är
för övrigt universitetsutbildade och är även av
den anledningen alltså kvalificerade att kallas
en ”hjärntrust”. Genomsnittsåldern inom
regeringen är 47 år, den lägsta som Amerika haft
under detta århundrade.
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 27 00:03:09 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1960/0357.html