skolbyggande och 22 miljoner till avskrivning av vissa studieskulder. I budgeten i övrigt märktes fem dagar kortare repetitionsövningar inom armén och kustartilleriet på försök, ökad hjälp till u-länderna samt kostnadsfri polioympning för alla upp till 50 år. Finansministern själv kommenterade förslaget med att budgeten inte kunde betraktas som svag, men han trodde inte på möjligheten till lättnader i finanspolitiken på grund av den höga efterfrågan på både investerings- och kon-sumtionssidan. Han framhöll vidare, att det inte kunde bli tal om att ta bort omsen men tröstade i gengäld med att reformarbetet kunde fortsättas inom ramen för den gällande beskattningen. SvD fann, att optimisten inte hade mycket att hämta. ”Att märka är, att inte ens de 242 miljonerna är höjda över diskussion.---------- Detta är alltså läget 14 månader efter det att socialdemokraterna införde omsättningsskatt med en nettoinkomst på 1 miljard.” Dagens Nyheter (fp) betygsatte budgeten såsom konventionell med tanke på konjunkturläget, medan partikollegan Upsala Nya Tidning påpekade, att skattesänkningar tydligen varken eftersträvats eller ansetts möjliga. ”Kulturbudgeten blir tydligen inte så upprustad som ökningen, 292 miljoner kronor, låter förmoda”, skrev Sydsvenska Dagbladet (h), som erinrade om de stora automatiska utgiftsstegringarna. Samma huvudtitel granskades av Sydöstra Sveriges Dagblad (s), som anmärkte på att den främst tog sikte på nyttosynpunkterna, medan de humanistiska vetenskaperna fick vad som blev över, ”vilket är litet eller ingenting”. Stockholms-Tidningen (s) ifrågasatte, om regeringen inte borde ha tagit mod till sig och presenterat en mindre skattehöjning genom att återuppliva förslaget om energiskatt. ”Det är fortfarande stötande att vi tog ut omsen på mjölken till barnfamiljerna men lät bensinen gå fri.” Arbetet (s) ansåg, att budgeten var typisk för ett år utan val och att den saknade uddar. Remissdebatt med inviter Vid remissdebatten i slutet av januari kom samarbetsfrågan att tilldra sig det största intresset. Folkpartiledaren Bertil Ohlin tog upp ämnet och framhöll, efter att ha konstaterat det dåliga samförståndet mellan oppositionspartierna, att samverkan är önskvärd mellan alla demokratiska partier. Lika klart är, sade han, att kompromisser mellan regeringspartiet och ett eller flera oppositionspartier inte får uteslutas. Han underströk emellertid, att folkpartiet inte hade några tankar på att bli ett stödparti till regeringen. De båda andra partiledarna inom den borgerliga oppositionen, högerns Jarl Hjalmarson och centerpartiets Gunnar Hedlund, föreföll oförberedda på denna spelöppning. I sitt huvudanförande uppehöll sig hr Hjalmarson vid vikten av att hålla de svenska produktionskostnaderna nere för att senare i skeptiska tonfall kommentera samverkaninviterna. Hr Hedlund talade för en allmän medborgerlig samling och framhöll, att om en sådan inte kom till stånd var alternativet ett mera begränsat samarbete från fall till fall. Statsminister Tage Erlander konstaterade, att något märkligt hade hänt, om regeringen under 1961 skulle få möta folkpartiet och centerpartiet i en attityd av villighet att sakligt pröva regeringens förslag. ”Borta är hela bilden av en opposition, som ehuru oenig i mycket ändå ser som sin ojämförligt viktigaste uppgift att åstadkomma ett regimskifte och därmed möjliggöra en ny politik”, konstaterade SvD resignerat. Dagens Nyheter instämde: ”1 dagens läge är det knappast längre någon som talar om utsikterna till en enad opposition”. Stockholms-Tidningen (s) skrev med anledning av hr Ohlins deklaration, att det var länge sedan en så allvarlig ansats gjordes att överskrida tuschstrecket i svensk politik. Tidningen trodde emellertid inte på någon allmän islossning. Debatten fortsatte under hela vårriksdagen både mellan de borgerliga partierna och mellan dessa och regeringspartiet. Skånska Dagbladet (cp) ansåg att ”högerns monotona gnäll och misstänkliggörande av hr Hedlund är bevis för att högerns verkliga avsikter var att bekämpa ett av oppositionspartierna, centern. Huvudfienden, socialdemokraterna, lämnas i fred.” Högern — folkpartiet När en vecka av vårriksdagen återstod och de tre borgerliga partierna endast presenterat en gemensam trepartimotion, summerade SvD: ”Det förefaller alldeles uteslutet, att centerpar tiet i dag skulle vara villigt att överge sin opportunistiskt bestämda överbuds- och illu-sionspolitik till förmån för initiativ i det borgerliga samarbetets tecken. Vad kan i en sådan 47