Göteborgs-Posten (fp) menade, att första kammaren tydligen fått sin dom, medan Stock-holms-Tidningen (s) skrev: ”1 fråga om enkam-marsystemet skulle det inte förvåna, om de båda reservanterna har mångas öra. I sista hand kan trögheten fälla avgörandet.” Syd svenska Dagbladet (h) diskuterade två kammare med olika befogenheter. ”Då författnings-utredningen varken gått med på en utvidgning av folkomröstningsinstitutet eller vill införa en författningsdomstol, finns alla skäl att på andra vägar få fram ett korrektiv mot maktmissbruk.” Monarki eller republik Under presspolemiken, som ebbade ut först frampå senvåren, ventilerades också frågan om kvinnlig tronföljd, och Värmlands Folkblad (s) skrev under instämmanden av partikolleger, att det inte kunde finnas någon rimlig anledning varför statschefsbefattningen bara skulle ärvas av män. ”Någon svensk president lär vi inte få skåda i brådrasket i alla fall.” SvD och Dagens Nyheter (fp) var invecklade i en lång debatt rörande monarki eller republik, och i den frågan bidrog Ny Tid (s) med att raljant framhålla, att folk måste få ha sina specialintressen och att det måste vara lika legitimt att intressera sig för republik som för skydd åt småfåglarna. Sydöstra Sveriges Dagblad (s) fann att ett utbyte av monarki mot republik inte skulle ge någon vinst, och Västgöta-Demokra-ten (s) framhöll: ”Det skulle helt visst vara en dumhet av stora mått, om socialdemokratien genom att söka förverkliga republikkravet skulle avhända sig möjligheten att leda och påverka den politiska utvecklingen här i landet”. I ett inlägg i debatten rekommenderade SvD övriga partier att följa socialdemokraternas exempel med en speciell studiegrupp i författ-ningsfrågorna. ”När sedan partierna i grund genomarbetat materialet, kan man ifrågasätta, om inte det riktigaste vore att tillsätta en helt ny parlamentarisk kommitté för att förbereda det slutliga avgörandet.” Den socialdemokratiska partistyrelsen tillsatte sin studiegrupp i mitten av februari. Socialförsäkringarna Socialminister Torsten Nilssons omfattande proposition om en administrativ samordning av sjuk- och pensionsförsäkringarna vållade i vissa punkter en livlig diskussion. Förslagen i det digra aktstycket gick ut på att lokalsjukkassorna skulle avskaffas och bli lokalkontor från den 1 januari 1962 med sikte på en organisation omfattande också folkpensioneringen och ATP. Riksförsäkringsanstalten och pensionssty-relsen skulle den 1 juli 1961 sammanslås till ett ämbetsverk, riksförsäkringsverket, och en försäkringsdomstol inrättas. Det avsågs, att invalidpensionsärendena skulle prövas av särskilda organ inom sjukkassorna. Vidare önskade socialministern ett principbeslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen inte skulle få ombesörja yrkesskadeförsäkringar efter 1965, detta för att yrkesskadeförsäkringen senare skulle kunna inordnas i samma organisation som övriga obligatoriska försäkringar. Dessutom kan nämnas förslag om att bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst i ATP-lagen skulle ändras så, att det inte blev någon skillnad beträffande inkomst från anställning och från annat förvärvsarbete. Reduk-tionsregeln för företagare skulle alltså försvinna, men frivilligheten skulle bestå, och vad tiden beträffar skulle de nya reglerna gälla retroaktivt från ATP:s start. SvD fann regeringens ståndpunktstagande överraskande, eftersom det inte överensstämde med förslaget från socialförsäkringens admi-nistrationsnämnd, som skaffat fram underlaget för propositionen. Nämnden hade inte funnit det lämpligt med några stora administrativa förändringar vid denna tidpunkt, enär frågorna om försäkringens framtida omfattning ännu inte var klarlagda. I pressdebatten framhölls vidare, att nio bolag bedriver yrkesskadeförsäkring vid sidan av riksförsäkringsanstalten, som nu skulle få monopol, och att deras premieinkomster 1959 uppgick till 49 miljoner mot 39 för riksförsäkringsanstalten. Andra lagutskottets borgerliga lottmajoritet avstyrkte propositionen i den del den gällde yrkesskadeförsäkringen. Dessutom förekom en center- och folkpartireservation samt en högerreservation beträffande den lokala administrationen med tanke på invalidpensioneringen. I riksdagsdebatten framhöll statsrådet Nilsson beträffande yrkesskadeförsäkringen, att de fristående bolagen säkert skulle ”klara sig, när de får fem år på sig att förbereda omställningen”. Hr Hamilton (h): ”De monopolsträvanden inom försäkringsområdet som regeringen fört fram har inte föregåtts av ordentliga utredningar och inte heller remissbehandlats”. 4 49