Från bostadsfronten kan bl. a. nämnas, att riksdagen fastställde ett byggnadsprogram på 70000 lägenheter, vilket innebar en ökning med 7 000. Vidare förlängdes hyresregleringen med två år till utgången av 1963. Ett enhälligt utskott hade understrukit önskvärdheten av att lagen om tillståndstvång helt avskaffas i slutet av juni 1963. Talmännen fick rösträtt Det vilande förslaget om talmännens rätt att delta i voteringarna bifölls av båda kamrarna genom att kommunisterna slöt upp på socialdemokraternas sida mot de borgerliga. I en motion med hrr von Friesen (fp) och Sveningsson i Tranemo (h) som första namn hade de borgerliga hävdat, att prövningen av grundlagsförslaget borde uppskjutas till en senare riksdag under innevarande andrakammar-period. Det ansågs nödvändigt att avvakta förslagen från författningsutredningcn, som uppgavs ha tagit upp frågan om suppleanter i riksdagen, en anordning som skulle eliminera skälet för rösträtt åt talmännen. Ny Tid (s) tyckte, att vad de borgerliga anfört mot reformen var de obotfärdigas förhinder. ”Den här reformen är jämförelsevis enkel och kan genomföras utan något som helst hinder av att författningsfrågorna i övrigt får ligga till sig.” Inom konstitutionsutskottet kom de borgerliga i majoritet genom lottning, och den socialdemokratiska halvan reserverade sig för avslag på den borgerliga motionen. Under riksdagsdebatten i andra kammaren framhöll hr Andersson i Linköping (s) att det inte gick att vänta på författningsutredningen. Hr Braconnier (h) pekade på att talmännen saknade motiverings-rätt, en rätt som var nödvändig i samband med rösträtt. Hr Spångberg (s) replikerade, att många röstade utan att motivera sitt ställningstagande. Hr Heckscher (h) drog av hr Anderssons yttrande slutsatsen, att även om författningsutredningen blev klar enligt tidtabellen, skulle förslaget inte kunna läggas fram under innevarande andrakammarperiod. Det skulle innebära, att det definitiva beslutet dröjde till tidigast 1969. I första kammaren beklagade hr Ewerlöf (h), att reformen skulle medföra att talmanskapets auktoritet minskades. Första kammaren tog förslaget om rösträtt med siffrorna 70—63 och den andra med 102 —98. ”Motivet är rent opportunitiskt, själva för-fattningsfrågan skjuts i bakgrunden”, skrev SvD, som ansåg, att regeringen aktualiserat reformen för att komma ur situationer, där lotten avgör. Vestmanlands Läns Tidning (fp) framhöll, att regeringen menade att talmännens auktoritet skulle bevaras. ”De får ju tillfälle att visa hur det går med uppfyllelsen av sådana föresatser.” Premiären ägde rum den 21 april; då röstade talmännen för första gången. Repetitionsövningarna Debatten i riksdagen den 12 april, när försvarets kostnadsram fastställdes, blev mycket livlig och pågick i andra kammaren i nära fem timmar. Tvisteämnet var den i statsverkspropo-sitionen föreslagna förkortningen av repetitionsövningarna under budgetåret 1961/62 vid armén och kustartilleriet från 30 till 25 dagar. Besparingen skulle bli omkring 5 miljoner kronor. Högerpartiet motionerade redan i januari om avslag på propositionen och framhöll, att utgiftsminskningar som leder till minskad för-svarseffektivitet inte är rationella. I en inter-pellation frågade hr Heckscher (h) försvarsminister Sven Andersson, om regeringen alltjämt vidhöll målsättningen för det svenska försvaret såsom den kom till uttryck i propositioner 1948 och 1958. Han fick ett klart ja till svar. SvD kommenterade besparingsförslaget med att ”man tycks planera utifrån den besynnerliga föreställningen att försvarsfrågan hör mer ihop med vår inhemska ekonomiska konjunktur än med den världspolitiska konjunktur, som kan gälla krig eller fred”. Jönköpings-Posten (fp) föreföll inte heller entusiastisk men framhöll att ”då förslaget nu lagts på bordet, bör det under angivna förutsättningar kunna godtas”. Det till-lades att man inte heller opponerat sig från folkpartiets eller centerpartiets sida. Under riksdagsdebatten i andra kammaren framhöll hr Heckscher (h), att ”dödtid” förekom också i civila skolor utan att man för den skull förkortade utbildningstiden. Han frågade försvarsministern, om denne var beredd att återgå till 30 dagar, om de militära myndigheterna skulle anse att försöket gett ett negativt resultat. ”Om effektiviteten blir sämre med kortare utbildningstid, har jag svaret klart”, sade statsrådet Andersson. • 51