Församlingsstyrelsen Hr Stahl (fp) fick instämmande fran allmänna beredningsutskottet i sin önskan om en ny Bibelöversättning. Bibeln bör ha en sådan språkdräkt att den kan tala till sin samtid, framhöll han, och utskottet ansåg, att frågan borde föras vidare genom en utredning om förutsättningarna för och behovet av en nyöversättning. Det borde vidare enligt utskottets mening undersökas, vad som kan göras för att inom ramen för den nuvarande editionen förbättra tolkningen och språkstilen. En proposition om en för alla kyrkliga kommuner gemensam lag om församlingsstyrelse framlades av ecklesiastikminister Edenman, som bl. a. föreslog — i strid mot flertalet remissinstanser — att kyrkoherde inte skulle vara självskriven kyrkorådsordförande. Det omfattande lagkomplexet, som förutsattes träda i kraft den 1 januari 1963, godkändes med en mindre rent lokalt betingad ändring. SvD, som uppmärksammade föreskriften om samråd med den borgerliga kommunen, innan förslag till inkomst- och utgiftsstat görs upp, framhöll att sådant samråd givetvis redan förekommer. ”Men att inom det begränsade område, där kyrkoförsamlingen får verka på grund av uttaxerade medel, släppa in obligatorisk kontroll med åtföljande direktiv från den borgerliga kommunens sida förefaller opåkallat, så länge inte några påtagliga missförhållanden1 har kunnat konstateras.” Regeringen fick befogenhet att vid genomförande av den nya pastoratsindelningen och den prästerliga tjänsteorganisationen inrätta särskilda övergångsbefattningar för kyrkoherdar och komministrar, vilkas tjänster dras in. Splittrad opposition När finansministern på våren lade fram sin kompletteringsproposition med en kraftig uppräkning av inkomster och driftbudgetöverskott, vidhöll han kravet på en stram budgetpolitik. Motiveringen var konjunkturläget och statsfinanserna på längre sikt. I sparstimulerande syfte föreslog han emellertid en höjning av det skattefria bottenbeloppet för inkomst av kapital med en tredjedel och av det s. k. försäk-ringsavdraget med lika mycket eller för ensamstående från 300 till 400 kr. och för makar gemensamt eller ensamstående med hemmavarande barn från 600 till 800 kr. Detta skulle kosta staten omkring 33 miljoner och kommunerna 25 miljoner om året. I detta sammanhang varslades om en höjning av omsen i samband med höjning av ortsav-dragen. ”Det finns tydligen en chans till borgerlig samverkan i skattefrågan vid innevarande års riksdag”, framhöll SvD, som erinrade om de tre borgerliga partiernas separata framstötar i ortsavdragsfrågan vid riksdagens början. ”1 och med att finansministern har berört ämnet i den s. k. kompletteringspropositionen — där hr Sträng anmäler principiellt intresse för en reform men i verkligheten ställer frågan på framtiden — har oppositionen fått möjlighet att på nytt ta upp reformkravet motionsvägen.” De tre oppositionspartiernas motioner varierade inbördes, men samtliga hade ortsavdragen i tankarna. Högern och folkpartiet föreslog för övrigt höjningar med samma belopp, medan centerpartiet kom med en långtidsplan med betydligt mera respektingivande siffror. I höger- motionen ingick också en återbäring på 450 miljoner i form av skatterabatter av det för 1961—62 beräknade budgetöverskottet. Det visade sig omöjligt för de borgerliga att jämka samman sina bud i ortsavdragsfrågan till en gemensam reservation. Centerpartiet ville inte binda sig. ”Är det så dags igen?” frågade Vestmanlands Läns Tidning (fp) med anledning av uppgifterna om långvariga förhandlingar mellan socialdemokraterna och centern. Dagens Nyheter (fp) riktade kritiken mot högerpartiet och ansåg, att den borgerliga enigheten föreföll klar, innan ”högern bestämde sig för att komplettera samlingslinjen med en egen uppvisning”. SvD replikerade: ”Resonemanget är absurt. DN vet mycket väl att det var centerpartiet — och centerpartiet ensamt — som omöjliggjorde en samförståndslösning.” Värmlands Folkblad förnekade planer på en röd-grön koalition men framhöll, att det ju fanns andra kombinationer, en utläggning som slutade med frågan :”Vad säger hr Ohlin?” Riksdagen följde i den stora skattedebatten regeringens samtliga förslag. Finansministern framhöll, att regeringen var beredd att fortsätta den hårda penningpolitiken. Hr Hjalmarson underströk, att det skett en uppenbar överbeskattning och att det för högern var självklart att pengarna skulle betalas tillbaka till skattebetalarna. Hr Ohlin ansåg, att försiktigheten inte skulle få hindra en skattesänkning, medan hr Hedlund deklarerade, att han inte ”i dagens läge” ville uttala sig om skattelättnader. ”Centerpartiet skall fatta ställning till hösten med tanke på det konjunkturläge som då råder.” 53