Högerns avgångne partisekreterare Gunnar Svärd. Strid om husrannsakan Huvudparten av finansminister Gunnar Strängs många förslag mot skattefusket möttes med förståelse och gillande. Men en punkt, den om handräckning vid taxeringsrevision, orsakade en våldsam debatt. Till att börja med yrkade samtliga borgerliga partier avslag i motioner. Centerpartiet och folkpartiet kompro-missade emellertid sedan i första lagutskottet med socialdemokraterna, vilket ledde till hårda dissonanser mellan de borgerliga i pressdebatten. När propositionen lades fram, skrev SvD att ”förmyndarmentaliteten har verkligen fått en skrämmande utbredning”. Arbetarbladet (s) uttryckte belåtenhet över förslaget om husrannsakan, och Stockholms-Tidningen (s) kommente rade: ”Vederbörande har också alla möjligheter att slippa ifrån den obehagliga handräckningen, det är enbart att lämna ut de begärda handlingarna”. Eskilstuna-Kuriren (fp) fann, att det rörde sig om en ”samhällelig — för att inte säga administrativ — våldsutövning, som inte kan tolereras i en demokrati som vill göra skäl för namnet”. När frågan kom inför första lagutskottet, gjorde de socialdemokratiska medlemmarna en del uppmjukningar, och folkpartiets och centerpartiets representanter godtog kompromissen. Denna gick i huvudsak ut på att länsstyrelsen och inte taxeringsintendenten skulle besluta om husrannsakan. Vidare skulle grundad anledning föreligga och beslut fattas först sedan den misstänkte visat tredska. Utskottet ville också att husrannsakan hos tredje man skulle föregås av ett meddelande till denne. Högerledamöterna kunde inte godta kompromissen utan avstyrkte förslaget i dess nya form. SvD konstaterade: ”Om oppositionen i sin strävan att medverka till kompromisser i fråga efter fråga skulle gå socialdemokratien till mötes, upphör den realiter att fungera som opposition. Därmed försvinner möjligheten till maktväxling ur perspektivet.” Förslaget om husrannsakan bifölls i första kammaren av socialdemokrater, centerpartister och folkpartister. I andra kammaren godkändes förslaget med 173 röster mot 35 och 2 nedlagda. Hr Ewerlöf (h) framhöll under debatten, att förslaget undergått en viss förbättring i utskottet men att det trots detta var ett brott mot privatlivets helgd. När riksdagen senare godkände finansministerns övriga förslag mot skattefusket — dock med en ändring i fråga om straffsatserna — framhöll hr Nilsson i Svalöv (h), att åtgärderna inte syftade till upplysning utan till kontroll och straffåtgärder, och hr Kollberg (fp) ansåg att propositionen ensidigt tillgodosåg statens intressen. Idrotten befriades från nöjesskatt En annan skatteändring kom till stånd beträffande idrottsarrangemang. Den gamla frågan om idrottens nöjesskatt kom upp också vid 1961 års riksdag. Mot bevillningsutskottets förslag beslöt andra kammaren med 106 röster mot 79 att alla tävlingar skulle befrias från nöjesskatt. Första kammaren däremot följde utskottet med siffrorna 75—42. Vid gemensam votering, röstade 172 för och 165 mot befrielse. ”Mycket talar i grund och botten för att nöjesskatten överlevt sig själv”, skrev SvD och påpekade, att en miljonpublik i TV kan se varieté och kabaret utan nöjesskatt. Stockholms-Tidningen (s) ansåg att riksdagen i sitt beslut handlat ”överraskande lättsinnigt” och framhöll att teater, musik och filmkonst rimligen inte kan behandlas på annat sätt än amatöridrott. 54