Livlig dechargedebatt Några majoritetsanmärkningar förelåg inte från konstitutionsutskottet inför dechargedebat-ten, men materialet var inte desto mindre ett av de mera innehållsrika under senare år. Utskottet hade därtill enats om flera hårt formulerade uttalanden. Mot handelsminister Gunnar Lange hade höger- och folkpartiledamöterna reserverat sig för anmärkning med anledning av handläggningen av operaombyggnaden. Utskottsmajoriteten avstyrkte anmärkningen med motiveringen att ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter inte kunde fastställas, förrän JK:s prövning och den därav eventuellt följande domstolsprövningen var klar. Som helhet framhöll utskottet, att flera otillfredsställande förhållanden förekommit i samband med ombyggnaden. Genom utredningen om kostnadsfördyringen och vad som i övrigt blivit känt hade blottats förhållanden, som inte fick förekomma inom statsförvaltningen och som var ägnade att rubba allmänhetens förtroende för denna, hette det. Högermän och folkpartister hade också riktat anmärkning mot justitieminister Herman Kling för ett gammalt tryckfrihetsärende i samband med f. d. rådmannen Lundquists förmögenhets-brott. Vidare yrkades anmärkning från höger-och folkpartihåll mot statssekreterarnas bisyss lor. Båda dessa anmärkningar avstyrktes emellertid. Beträffande bisysslorna framhöll utskottsmajoriteten, att det pågick en utredning om de statliga företagsformerna och att statssekreterarnas konstitutionella ställning granskades av författningsutredningen. Utskottet underströk emellertid angelägenheten av att myndigheterna uppmärksammade förekomsten av bisysslor och om så befanns påkallat medverkade till en tillståndsprövning. Under debatten ansatte främst hrr Bracon-nier (h) och Ohlin (fp) handelsministern för operaaffären, medan statsrådet Lange hävdade, att det var orimligt att fordra att en departementschef skulle i detalj kunna följa hur en underordnad myndighet skötte ett givet uppdrag. Hr Andersson i Linköping (s) spårade främst politiska beräkningar bakom anmärkningar mot statsråd. Stockholms-Tidningen (s) konstaterade att konstitutionsutskottets memorial var lika sensa-tionsfritt som det brukade vara. Tidigare under vårriksdagen hade statsrådet Lange fått begärda medel till täckande av merkostnader vid Operans ombyggnad, varvid han bl. a. sade att det gjordes beklagliga felkalkyler även inom den privata sektorn, fast det inte kom till allmänhetens kännedom. Småbrukarstödet Vårriksdagens enda borgerliga trepartimotion gällde den gamla frågan om småbrukets ställning. Den borgerliga framstöten gick ut på att stödet i princip skulle utgå enligt de regler och bidragsskalor som på sin tid lades fram av småbruksutredningen, och till detta stöd begärdes 121 miljoner kronor eller lägre belopp med hänsyn till behållningen på äldre anslag. I riksdagen stannade kamrarna vid olika beslut. Första kammaren biföll den socialdemokratiska reservationen i jordbruksutskottet för regeringens förslag om 98 miljoner kr., medan andra kammaren följde förslaget från utskottets borgerliga lottmajoritet, vilket med tanke på tillgång till reserverade medel skulle medföra en medelsanvisning på 110 miljoner. Jordbruksminister Gösta Netzén fann det ”djupt förnedrande” för småbrukarna, att de borgerliga ville öka kontantbidraget, eftersom småbrukens problem gällde inte bara detta problem. Det viktigaste var att främja rationalisering och genom ökad hjälp till självhjälp få fram bärkraftiga jordbruk. Jordbruksutskottets ordförande, hr Hansson i Skegrie (cp), invände, att strukturrationaliseringen inte behövde försenas av ett bifall till utskottets förslag. Vid den gemensamma voteringen segrade reservationen med 187 röster mot 186. De borgerliga uppträdde här på en linje, och utgången skulle ha blivit den omvända, om inte en folkpartiledamot tryckt på fel knapp. Skördeskadeskydd Riksdagen hade tidigare på våren bifallit en proposition att kontanta bidrag upp till totalt 20 miljoner kronor efter individuella ansökningar skulle kunna utgå till jordbrukare och trädgårdsodlare för skördeskador år 1960. De batten i kamrarna kom främst att gälla finansieringen. Regeringen hade föreslagit att pengarna skulle tas av prisregleringsmedel. Mot detta vände sig en cp-motion, vari också framhölls, att beloppet var otillräckligt. I jordbruks- 55