Professorn teol. dr Bengt Sundkler, Uppsala, valdes i mars till biskop och ledare av Hayakyrkan i Tanganyika och installerades den 30 juli av biskop Bo Giertz, Göteborg. uppdrag i centrala kyrkliga sammanhang, som han emellertid lämnade under året. Den inomkyrkliga debatten liksom utvecklingen över huvud taget torde ha påverkat docent Lindholm men ”ytterst har det hela tiden varit ett samvetsproblem, ett religiöst problem”, skrev Svenska Dagbladet i den första nyhetsartikeln om docent Lindholms beslut att begära avsked från prästämbetet den 28 oktober. Någon definitiv klarhet om hans övergång till den romersk-katolska kyrkan blev det icke under året, men att så blir fallet framgick dock av uttalanden från docent Lindholms sida. Ett par högkyrkliga präster i Örebro väckte också viss uppmärksamhet genom att lämna sina tjänster, dock icke prästämbetet och svenska kyrkan. SvD kunde också omtala att en katolsk präst övergått till svenska kyrkan. Biskopsmötena under året väckte ingen större uppmärksamhet. Hälsovårdsnämnden i Ystad hade tagit upp frågan om den gemensamma nattvardskalken och begärt medicinalstyrelsens yttrande om denna från hygienisk och hälsovårdande synpunkt. Styrelsen menade att man borde övergå till särkalkar. Men biskoparna ville inte kategoriskt uttala sig för generell övergång till sådana. Någon tillräcklig grund för en förändring fann man icke. Däremot beslöt man att tillmötesgå önskemål från nykterhetsfolkets sida om ett svagare nattvardsvin, som började användas efter den 1 juli, där man så önskade. Biskoparna stödde också en begäran att konfirmanderna skall få undervisning i trafikvett under konfirmationstiden. En ny bibelöversättning uttalade man sig också för. Man beslöt vidare att ge skandinaverna i Genève egen präst och det blev lektor Lennart Söderström, Hudiksvall, som tillträdde den nya tjänsten 1 augusti. Ett biskopsbrev i äktenskapsfrågan blev åtskilligt debatterat. Det gjordes både positiva men framför allt många negativa uttalanden. Själva framhöll biskoparna att detta brev blott var en appell för att fästa uppmärksamheten på vissa företeelser i vårt samhälle samt till åtgärder. Vad man närmast åsyftade var att intensifiera familjerådgivningen på kristen grund. I slutet av april kom det länge väntade ställningstagandet från JO:s sida till Kyrklig samlings 17 punkter. Något åtal blev det icke mot rörelsens ledare biskop Bo Giertz, men tre av punkterna innebär enligt JO:s mening att de präster och lekmannatjänstemän som följer dem gör sig skyldiga till tjänstefel eller åsidosättande av tjänsteplikt. 1. En kyrkoherde som vägrar upplåta sin kyrka för förrättning av kvinnlig präst åsidosätter därmed sin tjänsteplikt. 2. En präst som inte i kyrkböckerna antecknar förrättningar som utförts av kvinnlig präst gör sig skyldig till tjänstefel. 3. Detsamma gäller lekmannatjänsteman som vägrar medverka vid gudstjänst eller förrättning av kvinnlig präst. ”JO:s svar visar oss möjlighet kvarstå i kyrkan”, sade biskop Giertz i en kommentar för SvD. Biskopen underströk dock att en lag som strider mot Guds ord måste motarbetas även av en biskop. För en biskop och för varje kristen måste det i varje fall stå klart att man skall lyda Gud mer än människor, sade biskop Giertz. Kyrklig samling hade vidare ett riksmöte i Stockholm under våren, där man beklagade att ”JO inte visar lekman samma hänsyn som präst”. Senare på året hade företrädare för Kyrklig samling en teologisk konferens på Flämslätts stiftsgård i Västergötland, som fick särskilt intresse på grund av docent Lindholms beslut vid samma tidpunkt att lämna prästämbetet. I ett uttalande underströks enigheten i läran och man hävdade att man hela tiden tagit avstånd från katolska tendenser. 66