befann sig nu i det tyngdlösa tillståndet. Han kunde lossa på remmarna som hållit fast honom i gjutformen av plast. Genom periskopet kunde han se jorden och den skarpa blå horisontlinjen ut mot den svarta rymden. Han stod hela tiden i förbindelse med vetenskapliga ryska radio- eller TV-stationer, och han kunde rapportera att han mådde utmärkt under hela den tyngdlösa flykten över Stilla oceanen, Sydamerika, Atlanten och en del av Afrika. Kl. 8.25 började landningsmanövern, som troligen gick till på följande sätt. Gagarin låg åter fastspänd på sitt säte med ryggen mot målet (han ”åkte baklänges”). Bromsraketerna avfyrades framåt, och medan Vostok med minskad hastighet sjönk genom atmosfären, utsattes Gagarin för minst lika stora påfrestningar som strax efter starten. Rymdskeppets yttersta hölje blev vitglödande — siffror på mer än 2 000° C har omnämnts — men kylaggregaten och ventilationssystemet arbetade perfekt, och under hela resan var temperaturen inne i kabinen ungefär 20° C och den relativa fuktigheten 55 procent. — När Vostok flög in över målet, utlöste en sprängladdning ett knippe fallskärmar, och sittande inne i kabinen landade Gagarin välbehållen på en stubbåker 15 mil från Bajkonur. Alla rymdskeppets manövrer skedde automatiskt eller på signaler från jorden, men Gagarin kunde t. ex. själv ha skött manövreringen under nedfarten. — Vostok vägde 4 725 kg inklusive Gagarin men exklusive slutsteget i bär- Sovjets Venussond. raketen. Flerstegsraketens maximala dragkraft har uppgivits till 365 000 kilopond. Banans högsta punkt låg 302 km över jordytan, den lägsta 175 km. Vostoks omloppstid i egenskap av satellit var 89 minuter, men till denna siffra skall läggas ungefär 20 minuter, som åtgick för uppstigning i och nerstigning ur omloppsbanan. Gagarin reste jorden runt på 109 minuter. Övriga kända Sov jetexperiment Den 6 augusti sände Sovjet upp sin andre astronaut, major German Titov. Förhållandena var till en början desamma som vid Gagarins resa, men Vostok 2 fullbordade 17 varv innan den efter ett dygn återvände till jorden. — Vid internationella astronautiska kongressen i Washington 1—5 oktober meddelade ryssarna, att Titov under sitt tyngdlösa tillstånd ibland hade känt symtom, som påminde om sjösjuka. Den 29 oktober avslutade ryssarna en serie prov med långdistansraketer, där målområdet låg i Stilla oceanen och avskjutningsplatsen någonstans i Sovjet på ungefär 12 000 km avstånd. Den deklarerade avsikten med dessa experiment var att de utgjorde förberedelser till rymdens utforskning. USA.s två första astronauter Mercuryprojektet fortsatte sina försök från föregående år. Den 30 januari sändes schimpan-sen Ham. innesluten i en Mercurykapsel, i en kulbana från Cape Canaveral. Farkosten hamnade där den skulle, d. v. s. i havet, och Ham fiskades upp oskadd. Den 24 mars gjordes ett analogt experiment med en attrapp i mänsklig storlek. Den 5 maj, kl. 15.34 svensk tid, sändes den 37-årige kaptenen i USA:s marin Alan B. Shepard upp i en Mercurykapsel från Cape Canaveral. Farkosten lyftes av den pålitliga Redstoneraketen, som konstruerats av Wernher von Braun. Den väger 33 ton, varav 30 ton utgöres av drivmedlet, som består av alkohol och flytande syre. Dragkraften vid starten är 35 000 kilopond. Den ballistiska banan var, mätt efter jordytan, 485 km lång, och den stör- 87