I Oxelösunds järnverk installerades två Kaldo-ugnar på vardera 120 ton. Vidare insattes eller planerades ugnar i England, Frankrike och USA. Det var Kaldougnens bränslesnålhet och dess möjlighet att smälta in stora mängder av skrot samt den noggrannhet med vilken man kunde styra processen för att få önskad stålanalys, som åstadkom dessa framgångar. Årets händelser inom järnverksområdet var annars färdigställandet av Oxelösundsanlägg-ningarna. Dess nya sinterverk, som var det Beräknade kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige (1959). Det bör observeras att en betydande del av kostnaderna för forskningen inom industrien täckes med statliga medel genom de militära förvaltningarna och de affärsdrivande verken. En viss del av dessa kostnader återfinns också i den vänstra kolumnen. Å andra sidan kan till siffrorna fogas anslag från stiftelser samt forskningsanslag från USA. De senare uppskattas till omkring 20 miljoner kronor per år. första bandsinterverket i Sverige, hade en kapacitet av 2 400 ton sinter per dygn. Den nya masugnen producerade över 1 000 ton tackjärn per dygn, och koksverket blev utbyggt från 27 till 72 kammarugnar medgivande en ökning av årsproduktionen upp till 350 000 ton. Stålverket, vari ingick nyssnämnda två Kaldougnar, var dimensionerat för en götstålsproduktion på 430 000 ton per år. Den nya valsverksbyggna-den inrymde dels ett götvalsverk för nedvals-ning av göten till plåtämnen och dels ett plåtvalsverk för utvalsning av 300 000 ton stålplåt per år vid full produktion. Vidare färdigställdes stora lossnings-, lagrings- och transportanläggningar, liksom ett till verket anslutet laboratorium för forskning och kvalitetskontroll. Anläggningen var i sin helhet den största som skapats i Sverige i enskild regi. I Domnarvet färdigställdes ett valsverk för bredband och kallvalsad tunnplåt, varigenom företaget fick en kapacitet av 600 000 ton valsat material per år. Nohab i Trollhättan tog i bruk en ny verkstadsavdelning för svetsnings-och maskinarbeten och montage av tyngre konstruktioner. Bröderna Hedlund invigde i Österhaninge, söder om Stockholm, en anläggning för tillverkning av svetsade stålrör, avsedda bl. a. för de långa oljeledningar som planerades på många håll i världen, däribland i Sovjetunionen. Asea invigde på sin 70-årsdag sin nya verkstad Finnslätten med en golvyta som ”fyra fotbollsplaner”, avsedd för tillverkning av stora generatorer och andra tunga maskiner. Volvo befann sig i en stark investeringsperiod och en ny personvagnsfabrik byggdes i Torslanda. Bahco uppförde i Enköping en verkstad för fläkttillverkning, innebärande en fördubbling av produktionskapaciteten på detta område. Över hela världen rådde en stark utveckling av anläggningarna för cellulosaproduktion grundad på en optimism beträffande ökad efterfrågan på papper och andra massavaror. Samtidigt hade man uppfattningen att råvarutillgången i den närmaste framtiden ej skulle utgöra någon begränsning. Bl. a. togs nya träslag i bruk för massatillverkning, för Sveriges del lövträd och i andra länder helt nya trädslag med snabb växt. Den svenska massaindustriens totala kapacitet uppgick till nära 6 milj, ton och under åren 1961—64 beräknades ett tillskott på 1,5 milj, ton, samtidigt med att man strävade efter en övergång till större fabriksenheter. I Munksund utanför Piteå startade ett nytt kraftlinerbruk för en tillverkning av c:a 100 000 ton. Byggnaden hade en längd av 265 meter. 116