hade funnit att en bro med fyra körfiler för landsvägstrafiken och dubbelspår för järnvägen vore lämpligast, dock att vid Hälsing-borgsalternativet enkelt järnvägsspår skulle kunna godtas. Färjtrafiken uppgick redan till 500 000 bilar över Öresund per år och beräknades bli fyrfaldigad på 40 år. Om broavgift upptogs skulle bron inom relativt kort tid kunna bli räntabel. Över stambanan vid Flemingsberg söder om Huddinge byggdes en s. k. deltabro för bilar upp till 14 tons axeltryck. Enligt detta system byggs bron av monteringsfärdiga delar som lyfts på plats med en kran. Världens näst längsta betongtunnel, 124 m, uppgavs den under Liljeholmsviken i Stockholm nerlagda, av förspänd betong tillverkade tunneldel vara som skulle förbinda Söder med fastlandet genom den sydvästra tunnelbanan. Betongröret vägde 7 000 ton och för att sänka det ner på den plats, där det skulle ligga, med 6,9 meters djup för farleden, erfordrades en belastning på 900 ton, vilken lyftes dit av stadens jättekran Lodbrok. Kraftstationerna föranledde stora anläggningsarbeten. Messaure med Europas största jorddamm byggdes i det närmaste färdig och i Ume älv utfördes slutarbetena med stationen i Rusfors. En annan märklig dammbyggnad var Trängslets anläggning i Österdalälven, varigenom skapades en 5 mil lång sjö och en fallhöjd på 140 meter. Dammen hade en höjd av 120 meter över dalbottnen och förklarades vara världens högsta jorddamm. Vägbyggnadsarbeten pågick landet runt. Av särskilt intresse var den stora motorvägen Stockholm—Arlanda, som beräknades bli färdig 1963. Man hade arbetet i gång med ett antal av de 32 nya broar som skulle ingå i vägen. Denna skulle bli anpassad till en hastighet av 120 km/tim. och kurvorna var uträknade med datamaskiner. Stor möda hade nedlagts på att broarna skulle anpassas till vägen i stället för tvärtom, så att man erhöll perfekt utformade vägkurvor. Bland de olägenheter som är medaljens frånsida vid en stigande teknisk standard observerades särskilt vattenfrågorna. En svensk metod framfördes för rening av vatten från smutspartiklarna genom tillförsel av luftblandat vatten, varvid luftbubblorna tar med sig smutspartiklarna till ytan och föroreningarna kan skummas av. En annan idé åsyftade att ta död på bakterier i vattnet med tryckchock. Teleteknik och kommunikationer En tredje transatlantisk telefonkabel lades ner mellan Skottland och Newfoundland. Den skulle utgöra en länk i en planerad teleförbindelse runt jorden på 57 600 km. Den snabba utvecklingen av TV-nätet i Sverige fortsatte programenligt. Man började också planera för utvidgning av programmet. Sålunda inriktade man sig på en dubblering av programmen omkring 1965 och färg-TV året därpå. Saabs elektronikavdelning presenterade en miniatyrradiostation med en vikt av 0,4 kg och ytterligt oöm. Räckvidden var omkring 1 km; mikrofonen var en strupmikrofon och högtalaren skulle sättas i örat. En teleteknisk nyhet av största intresse var möjligheten att använda satelliter som ekokroppar vid sändningar på stora avstånd. I själva verket hade denna tanke hunnit så långt att försök gjorts med överföring av signaler från USA till Europa, och man räknade med att under påföljande år ha försökssändningar i TV från USA till Europa. SJ lät tillverka en jättegodsvagn avsedd att tillgodose behovet av mycket tunga transporter, 40 meter lång vägande 100 ton och med möjlighet att ta en högsta belastning av 260 ton. Vagnen var försedd med 18 hjulpar, utbytbara, så att den även skulle kunna användas för rysk och finsk spårvidd. Sverige låg väl framme i fråga om fartygsbyggen och av den samlade mängden fartyg under byggnad kunde Sverige i statistiken ståta på fjärde plats efter England, Västtyskland och Japan. Många uppmärksammade byggen var i gång vid de svenska varven, av vilka flera utvidgats för att kunna bygga jättetanker. Eriks-bergsvarvet levererade en turbintanker på 50 700 dwt och sjösatte ytterligare ett fartyg av samma storleksordning. Kontrakt tecknades om byggandet av ett tankfartyg på 92 750 dwt, det största fartyg som beställts vid något europeiskt varv. Det skulle få en längd av 274 meter och en fart av 1714 knop. Kockums sjösatte bl. a. en 49 000-tonnare och levererade en turbintanker, Esso, Stockholm, på 49 400 dwt. Den senare blev det största fartyget i svensk handelsflotta. Varvet hade ytterligare beställningar på ännu större fartyg, bl. a. en tanker på 86 000 ton. Uddevallavarvet levererade det tredje fartyget i en serie på sex likadana turbindrivna jättetankfartyg. En ny form av oljetransport var utnyttjandet av plastcylindrar. En sådan oljckorv, 61 meter lång och med 3 meters diameter, byggdes, rym- 119