arbete under OECD, förlagt till Kockums, för att undersöka möjligheterna att bygga ett atom-drivet bulklastfartyg på 15 000 å 20 000 dwt. Vidare förbereddes internationella konventioner för säkerhet m. m. Det amerikanska atom-drivna handelsfartyget Savannah, som hade beräknats göra sin provtur under året, blev försenat. Den ryska atomisbrytaren Lenin startade en forskningsresa till den arktiska packisen, där den bl. a. skulle utplacera ett antal automatiska radiometeorologiska stationer på isen. För örlogsfartyg hade den höga energikoncentrationen hos atombränslena sedan länge gjort atomdriften attraktiv. Det uppgavs att 17 atomdrivna ubåtar sjösatts i USA och att ytterligare ett 40-tal enheter befann sig under tillverkning. Vid ett första specialmöte för världens väte-kraftexperter, anordnat av Förenta nationerna i Wien, uttalades optimism om möjligheten att utnyttja vätekraften. De problem som återstod sades dock vara väldiga och viss försiktighet vid bedömningen torde vara lämplig. Forskning m. m. Forsknings- och utvecklingsarbete, däri inbegripet naturvetenskap, medicin o. s. v., hade sedan kriget svällt med utomordentligt stor hastighet och började ta en betydande del av de ledande ländernas bruttonationalprodukt i anspråk. I USA:s budget uppgick kostnaderna för forsknings- och utvecklingsarbete till det väldiga beloppet av 9 miljarder dollar, vartill kom industriens insats för forskning, ungefär 7 miljarder dollar. En stor del av dessa kostnader hade ”politisk” bakgrund och åsyftade ökad militär potential och nationell prestige. Rymd-, flyg- och atomforskning ingick sålunda med stora poster. Den nyssnämnda totalsumman svarade mot 3,3 proc, av USA:s bruttonationalprodukt eller ungefär 90 dollar per invånare. På grund av svårigheterna att uppgöra statistik av detta slag måste siffrorna dock användas med försiktighet. Av statistik från andra länder framgick att forskningen i andra industrialiserade länder, såsom Storbritannien, Västtyskland och Sverige, hade en nivå som omräknat i svenska kronor låg mellan 100 och 150 kronor per invånare. Vid Ingeniörsvetenskapsakademiens årssam-mankomst presenterades en statistik över forsk-ningskostnader i Sverige, huvudsakligen grundad på uppgifter insamlade av Industriens utredningsinstitut för den s. k. långtidsutredningen. Några aktuella tekniska forskningsarbeten har antytts i tidigare avsnitt. Ett relativt nytt område som särskilt intresserade de större industriländerna var studiet av nya möjligheter att överföra bränsleenergi till elektrisk energi utan att passera vägen över ånga—ångturbin— elgenerator. Fyra olika linjer följdes i dessa arbeten, alla med sina fördelar och nackdelar. Dessa utvecklingsarbeten påskyndades av rymdforskarnas behov av en smidig elektricitetskälla för rymdfarkoster. Som ett annat forskningsområde av stort in tresse kan nämnas födoämnestekniken, anpassad till ökad kännedom om människokroppens behov liksom födans lagring. En svensk metod för sterilisering av mjölk för långtidsförvaring i rumsvärme presenterades. Efter en viss återhållsamhet under 50-talet sköt byggandet av forskningslaboratorier fart. Här må nämnas några nya industriella forskningslaboratorier. Atombolagets forskningssta-tion i Studsvik, som sammanlagt kostat omkring 100 milj, kronor, blev i huvudsak färdigbyggd. Invid den stora forskningsreaktorn R 2, som tidigare uppförts, byggdes ett laboratorium huvudsakligen för vetenskapligt arbete med radioaktiva material. Sandviken invigde ett stållaboratorium med utrustning för metallfysisk forskning med en golvyta på nära 7 000 kvm. Volvo färdigställde ett motorlaboratorium med 18 provbäddar för långtidsprov. Findus invigde ett nytt laboratorium i Bjuv med en golvyta på 4 000 kvm. Mo och Domsjö invigde ett stort laboratorium invid Örnsköldsvik. Vid sitt 100-årsjubileum utdelade Svenska Teknologföreningen sin Polhemsmedalj samt penningbelöningar till professorn Ragnar Lund-holm för hans skrift om spänningar vid blixtnedslag i högspänningsledningar, till docenten Joel Lindberg för studier inom textiltekniken, till professorn Nils Hast för rön om mätning av bergtryck, till docenten Gunnar Fant för en avhandling om talets akustiska struktur och till civilingenjören John Rosén för hans bidrag till vindtunnelteknikens utveckling. Ingeniörsvetenskapsakademiens Brinellmedalj tilldelades professorerna Per Geijer och Nils Harald Magnusson för deras arbeten beträffande svensk malmgeologi, akademiens guldmedalj till byrådirektören Ragnar Berglund för hans antennkonstruktioner och till civilingenjören Bror Häger för hans arbeten beträffande träskyddsmedel. Plaketten för precisionsteknik tillföll instrumentmakaren Sven Lindström. 122