rorna; under andra kvartalet var den på Nordatlanten blott 50,3, en mer än tjugoprocentig minskning i förhållande till 1960 års siffror. De ”halvtomma” jetplanen på långlinjerna betydde för flygbolagen väldiga driftsförluster. Resultatet av överproduktionen på Nordatlant-linjerna innebar sålunda, att de ruter som varit något av en ekonomisk ryggrad för åtminstone de europeiska storbolagen blev en ny förlustkälla för samtliga. Samtidigt började liknande, ekonomiskt dystra tendenser att göra sig gällande även på andra avsnitt av flygtrafikområdet — beläggningsfaktorn sjönk t. ex. kraftigt även för den inomeuropeiska trafiken, där övergången till jetplan också resulterade i ett starkt ökat utbud av passagerarplatser. Om orsakerna till avmattningen i flygpassa-gerarfrekvensens ökning blev man inte ense, men en vanlig uppfattning var att den växande politiska oron i Europa — Berlinkrisen förvärrades under den tid på året då strömmen av amerikanska turister över Atlanten brukade vara som bredast — spelade rollen som främsta återhållande faktor. Förhållandet mellan priser och passagerarökning diskuterades också flitigt, men ledde inte till några anmärkningsvärda reformer av det tariffsystem till vilket samtliga större flygbolag anslutit sig. Inom den internationella trafikflygorganisationen, lata, förekom emellertid, trots den oroande ekonomiska bilden, optimistiska uttalanden — civilflyget väntades ”snabbt växa i den nya jetkostymen” — men också skarpa varningar: passagcrarkurvan måste äntligen på allvar vän Den franska flygindustriens produkter erövrade under året en allt större marknad. En tvåmotorig ”systermaskin” till det enmotoriga jaktplanet Mirage III ses här starta för en provflygning. Den nya typen, Mirage IV, kan medföra atombomber. das uppåt, hette det i ett uttalande av sir William P. Hildred, ”om inte flygbolagen skall förblöda eller skattebetalarna hänsynslöst utplundras”. De våldsamt stegrade driftskostnaderna och bakslaget i fråga om passagerarutvecklingen ledde, som nämnts, till stora förluster för så gott som samtliga långlinjebolag. På skandinavisk botten illustrerades svårigheterna av SAS, som vid verksamhetsårets slut uppvisade ett underskott på 89,6 miljoner kronor. Resultatet var, trots allt, bättre än väntat — ett par månader tidigare hade underskottet uppskattats till över 100 miljoner. De utvägar som flygbolagen tidigare prövat för att pressa sina kostnader — avtal om tekniskt samarbete, flygning i s. k. pool och uthyrning av flygplan m. m. — kompletterades under 1961 med andra former av rationaliseringar. I flera fall ledde detta till personalinskränkningar och annulleringar av flygplans-kontrakt. SAS hörde till de flygbolag, som måste tillgripa dessa mera drastiska åtgärder för att skära ned sina kostnader, samtidigt som det skandinaviska företaget, i likhet med åtskilliga andra europeiska företag, tvingades begära ett stort tillskott av kapital för att täcka driftsförlusterna. SAS begärde i början av året en fördubbling av aktiekapitalet, d. v. s. ett tillskott på 157,5 miljoner kr. Behovet av nytt kapital, förutom av driftsförlusterna föranlett av ett kraftigt underskott genom uppförandet av hotellet Royal i Köpenhamn och engagemangen i det mexikanska flygföretaget Guest Aerovias och i det thailändska trafikflyget, blev föremål för en ämbetsmannautredning och upprepade överläggningar mellan Sveriges, Danmarks och Norges kommunikationsministrar. I april offentliggjordes resultatet av ämbets-mannautredningen, som föreslog en finansiell rekonstruktion, som skulle tillföra SAS 210 miljoner kr. i nytt kapital — enligt sjundedels-principen (3:2:2) 90 miljoner från Sverige och 60 miljoner från vardera Danmark och Norge — samtidigt som utredningen förutsatte en grundlig genomgång av rationaliseringsmöjligheter och en översyn av personalförhållandena i den administrativa ledningen. Bakgrunden till det ökade kapitaltillskott som utredningen föreslog var att SAS preliminära uppskattning av förlusterna under det löpande arbetsåret — 40 miljoner kr. — ansågs vara för optimistisk. Ämbetsmannadelegationen lanserade också tanken på ett strejkförbud inom SAS. Inom SAS-ledningen drog man samtidigt upp riktlinjerna för ett genomgripande sparprogram, 126