britannien redan beslutat sig för anslutning till den gemensamma marknaden var överdrivna. Ambassadör Hägglöf i London informerades av biträdande utrikesminister Heath om resultatet av överläggningarna i Washington. Det marknadspolitiska läget och dess oviss het satte sin prägel på den svenska riksdagens utrikesdebatt. Handelsminister Lange betecknade bilden som ”rörlig” och ”ryktesfloden strid”. England hade endast haft förberedande sonderingar. Några förhandlingar hade inte ägt rum. Nordisk spricka Från dansk sida utvecklades redan vid denna tidpunkt en betydande aktivitet. Utrikesminister Krag besökte personligen under april Bonn, Paris och Rom. Den danska utrikesnämnden informerades och regering och opposition visade sig ense i bedömningen: Danmark måste följa England, oavsett vad de andra nordiska länderna gör. Det kan nämnas, att det danska utredningsmaskineriet rustades upp och att förberedelserna för förhandlingar med EEC tog sin början tidigt på våren 1961, vid de första antydningarna om att Storbritannien var på väg till De sex. Redan den 13 mars ägde kontakter rum i London. Den svenska regeringen utarbetade under våren ett principförslag till en broslagning mellan de två marknadsblocken på grundval av låga tullar. Planen var ”elastisk”; man kunde tänka sig en lösning, där antingen den yttre tullmuren sänktes eller att tullarna harmoniserades och blev likartade. En anslutning skulle stå öppen för varje västeuropeiskt land oberoende av dess politiska kurs. Drag av denna plan kan återfinnas hos ett förslag av professor Müller- Armack, statssekreterare hos ekonomiminister Erhard. Den undanskymde inte ett långtgående ekonomiskt samarbete och behövde i och för sig inte begränsas till enbart industrisektorn. Formen — tullunion eller frihandelsområde — var mindre väsentlig. Emellertid visade det sig att den svenska ”skissen” endast fick stöd hos de neutrala. Vid ett möte mellan de nordiska samarbetsminist-rarna i Oslo 15 maj framgick tydligt att det uppstått en klyfta i det nordiska samarbetet. Danmark var redan på väg mot De sex och handlade därefter. I Oslo framhölls från svensk sida, att en associering mellan de två marknadsblocken borde tas som broslagningens utgångspunkt. Den danske utrikesministern Krag fann detta föga realistiskt. Det vore fel väg att ta kontakt med EEC, eftersom metoden redan misslyckats. Även Norge beredde sig — även om utvecklingstakten sedan dämpades — att gå en annan väg än Sverige. Utrikesutskottets ordförande socialdemokraten Finn Moe förklarade, att vi ”bör förbereda oss på att Norge går in i EEC”. Kampmann hos Erlander Maj månad bjöd på en serie marknadspolitiska möten. Heath hade i samband med Europarådets överläggningar i Strasbourg två sammanträffanden med handelsminister Lange, varvid överenskoms att sjustaternas ledande ämbetsmän den 15—16 maj skulle sammanträffa i Geneve för förhandlingstekniska frågor om sonderingen med EEC. Den 4 maj sammanträdde den svenska utrikesnämnden. Då framgick, att det fanns ett betydande engelskt intresse för anslutning till De sex, om godtagbara villkor kunde uppnås. I Oslo och Köpenhamn bedömde man att händelseutvecklingen skulle ske snabbare än vad man ansåg i Stockholm. Från oppositionshåll inom utrikesnämnden efterlystes de svenska planerna. Romfördraget borde underkastas en juridisk granskning, så att klarhet vanns om vad som kunde hindra Sverige att följa Storbritanniens och Danmarks exempel. Nu stod tre alternativ till en broslagning i förgrunden: det första att alla Ef taländer anslöt sig till EEC, det andra att endast Nato-länderna — Storbritannien, Danmark, Norge och Portugal — blev medlemmar, medan övriga — Sverige, Schweiz och Österrike — associerades och det tredje att de två marknadsområdena associerades. Den svenska planen föll under bordet. Den 19 maj kunde SvD meddela, att den danske statsministern Kampmann i Stockholm förtroligt skulle träffa statsminister Erlander. Något närmande i synpunkterna medförde detta inte. Danmark var berett att följa England. Från svensk sida beslöts att hr Lange skulle resa till Bonn. Främst blev resan av informativ karaktär. 164