länge konsekvent präglats av strävan att upprätthålla kommersiella förbindelser i alla riktningar och att verka för en allmän frigörelse av världshandeln. Sverige har därför aktivt deltagit i arbetet på att lösa de handelspolitiska problemen i Europa och betraktar sitt engagemang i Ef ta som ett led i denna strävan. Svenska regeringen hoppas att det brittiska initiativ som nu har tillkännagivits skall öppna nya möjligheter för att åstadkomma den förenade europeiska stormarknad som vi hela tiden eftersträvat och som var en av Eftas huvuduppgifter. Sverige är nu berett att delta i förhandlingar i dylikt syfte. Dagens Genèvedeklaration bekräftar de överenskommelser om riktlinjer för förhandlingar, som träffades vid Eftamötet i London i juni. De innebar, att Eftas medlemsstater skall samordna sina aktioner och förbli enade så länge förhandlingarna varar, och att åtagandena skall gälla åtminstone till dess att tillfredsställande arrangemang förhandlats fram för att tillmötesgå alla Eftaländers legitima intressen och så lunda göra det möjligt för dem att från samma datum delta i en integrerad europeisk stormarknad. Samtidigt arbetar Sverige för att utveckla och stärka Efta. Härom är också alla Eftaländer överens. Svenska regeringen står sålunda bakom den Eftadeklaration som i dag utfärdats i Genève och som nu kommer att av Eftarådets ordförande, österrikiske utrikesministern Kreisky, överlämnas till Europeiska ekonomiska gemenskapen. Det är vår förhoppning att denna deklaration skall möta ett positivt gensvar från gemenskapens sida.” Oppositionspartiernas ledande män informerades av statsminister Erlander om deklarationen. I en ledare den 4 augusti underströk SvD vidden av de avgöranden Sverige ställts inför: ”Genom tillkomsten av en samlingsregering skulle avgörandets vikt och allvar markeras och regeringen, som i dag icke representerar mer än hälften av folkmemngen, skulle kunna påräkna bredast tänkbara opinion för sina åtgärder”. Svenskt nej till Romavtalet Handelsminister Lange kunde på grund av sjukdom inte delta i ministerrådets möte i Genève. Först i början av september var han tillräckligt återställd för att kunna återuppta sitt arbete. Allmänt beklagades, att han under denna period av viktiga marknadsavgöranden var förhindrad att delta i regeringens arbete. Onsdagen den 2 augusti sammanträffade de skandinaviska statsministrarna och LO-ledarna på finansminister Strängs sommarställe utanför Falkenberg. Man diskuterade de europeiska marknadsproblemen och det läge som uppstått, men enligt uttalande av statsminister Erlander var något ställningstagande inte aktuellt. Innan utrikesnämnden ännu hunnit diskutera formen för den svenska anknytningen, tog utrikesminister Undén till orda med ett uttalande i en svensk och en finsk tidning, i vilket han förklarade det osannolikt att Sverige skulle kunna acceptera Romavtalet sådant det förelåg med hänsyn till neutralitetspolitiken. Utrikesminister Undén sade vidare bl. a., att Sverige inte kunde acceptera De sex målsättning att bli en politisk federation och samtidigt fasthålla vid neutralitetspolitiken. Ekonomisk anslutning till EEC fann däremot utrikesministern tänkbar. Hr Undén gjorde sitt uttalande den 3 augusti. Den 13 augusti förklarade finansminister Sträng i ett tal i Visby, att något svenskt EEC-initiativ inte kunde anses påkallat. Stort uppseende väckte mot denna bakgrund en artikel, som den socialdemokratiske riksdagsmannen byråchefen i UD Bo Siegbahn publicerade i Ekonomisk revy, i vilken han hävdade att Sverige kunde gå in i EEC och ändå vara neutralt. Det skulle kort senare visa sig, att detta var en uppfattning som delades inom de norska och danska regeringarna. Svensk och nordisk splittring Först den 17 augusti sammanträdde utrikesnämnden för att dryfta Sverige och EEC. Full enighet rådde om den alliansfria politiken, men meningarna skilde sig däremot då det gällde formen för anknytning till De sex. Regeringen och centerpartiets företrädare ansåg sig inte kunna gå längre än till associationsförhandlin-gar, medan talesmän för högerpartiet och folkpartiet rekommenderade att möjligheterna till fullt medlemskap med bibehållen alliansfrihet i varje fall måste prövas. Tillsättandet av en marknadspolitisk beredning var regeringen 166