Vid förhör genom Gutenbergs försvarare advokat Persélius medgav De Geer vidare att han tagit dubbelt så höga räntor på Gutenberg-växlar jämfört med vad han tidigare uppgett under målet. Utöver fem procents ränta hade han också betingat sig fem procents provision. I slutet av året hölls pläderingar i målet, men domarna avkunnas först 1962. Åklagaren gick i sin plädering till skarpa angrepp mot både De Geer och Wennerholm. Han anklagade bl. a. De Geer för att medvetet ha lämnat osanna uppgifter för att bortförklara besvärande omständigheter. Om Wennerholms uttalanden använde stadsfiskal Robèrt beteckningen efterhandskonstruktion. ”Penningbegäret hos klienten, likgiltigheten för vad rätt är hos advokaten — ansvaret för vad som skedde bär de till lika delar”, hävdade åklagaren bl. a. Han krävde omkring ett års straffarbete ovillkorligt för friherre De Geer och ett något lägre straff, även det ovillkorligt, för direktör Wennerholm. Det har inte varit några gränser för friherre De Geers lidande, framhöll advokat Ragnar Gottfarb bl. a. i sitt försvarstal. De Geer är inte någon spelarnatur. Han har själv varit jagad för sin goda ekonomiska ställning. Det finns flera både objektiva och subjektiva grunder att åberopa som invändning mot åtalet mot De Geer, sade advokaten som vidare ställde frågan: Kan en klient verkligen begå ett för-mögenhetsbrott genom en advokat? Liksom De Geer bestred direktör Wennerholm att han skulle ha gjort sig skyldig till något brottsligt. ”Det är en kostbar — och kostsam — väv som åklagaren har vävt. Den har endast ett fel: den stämmer dåligt med mönstret, vilket jag vet bäst som var med, när det ritades upp”, yttrade hr Wennerholm bl. a. ”Jag är medveten om att jag kunde ha varit försiktigare och misstänksammare, men det är nu inte min natur”, tilläde hr Wennerholm. Direktör Gutenberg slutligen framhöll: "Jag säger med samma rätt och samma styrka som De Geer: Tag har rent samvete'.” Parallellt med knivkastningen i Stockholms rådhusrätt fortsatte fröken Stephens den envisa fejden mot sin förmyndare, advokat Olof Malmquist i Växjö, på skilda fronter. Efter att ha fått avslag av Västra Värends häradsrätt på en begäran bli myndig, klagade hon hos justitieminister Kling och bad denne överväga sådana ändringar i föräldrabalken som kan förebygga missförhållanden av det slag hon anser sig drabbad av. På hösten utkom på Sjöström & Sjöströms förlag i Stockholm en bok som uppgavs vara fröken Stephens memoarer under titeln ”Kungar, Torpare och Kavaljerer”. Förmyndaren advokat Malmquist vände sig mot bokens innehåll i en skrivelse till statsåklagaren i Stockholm (som senare överlämnade ärendet till justitiekanslern) och ifrågasatte om det inte fanns skäl att väcka allmänt åtal. Advokaten pekade bl. a. på att ett par statstjänstemän utsätts för beskyllningar i boken. En av de utpekade, häradshövding Arnold Herrlin i Alvesta, vände sig i detta sammanhang i ett uttalande i SvD mot ”advokaternas inbördeskrig” i Huse-byaffären, som han ansåg onödigt och som kostat fröken Stephens mycket pengar. JK beslöt emellertid att bokens innehåll ej skulle föranleda allmänt åtal eller föranleda annan åtgärd från ämbetets sida. Fröken Stephens begärde hos häradsrätten på nytt att bli befriad från advokat Malmquists förmynderskap, vilket rätten avslog. Fröken Stephens beskyllningar avvisades av rätten som fann att Husebyfröken själv med olika advokaters hjälp väckt åtskilliga kostnadskrävande rättegångar och även på annat sätt försvårat förvaltningen. Det har ej visats att förmyndaren misskött sitt uppdrag, konstaterade rätten, som ansåg att det skulle vara till skada för fröken Stephens om förmyndaren entledigades. FALLET ULLA PERSSON Av redaktör OVE ERIKSSON År 1962 gick in utan att man fått någon som helst förklaring till ett av de mest gåtfulla försvinnanden, som polisen haft att syssla med under 1961. Efter en danskväll på etablissemanget Lorry i Sundbyberg fredagen den 15 december försvann 25-åriga kontoristen Ulla Birgitta Maria Persson spårlöst, då hon — som man trodde — var på väg hem till bo staden Vintergatan 6 i Sundbyberg, där hon bodde tillsammans med sin mor. Trots ett synnerligen energiskt spaningsarbete kunde polisen inte ens konstatera om Ulla Persson frivilligt gett sig av eller om det låg ett brott bakom försvinnandet. Allmänhetens intresse för det egendomliga fallet har varit oerhört stort, och mängder med tips och spanings- 187