uppslag vräktes in över spaningsledningen, stats-polisens mordkommission, där kommissarie Nils Fahlander håller i trådarna, bland många andra biträdd av förste kriminalassistenterna Lars Kollander, Helge Gårdeler och Sven Malmen. Den siste som man vet träffat Ulla Persson och hört av sig till polisen var en ung man med vilken hon haft sällskap ett stycke på väg från Lorry. Hon hade visat mannen vägen till en taxistation i Sundbyberg samt därefter lämnat honom — dock utan att vika in på den naturligaste vägen hem. Vid 1-tiden på natten har ett vittne trott sig känna igen Ulla Persson i en ung kvinna, som han sett vid och i en bil på Sturegatan i Sundbyberg. Bilen skulle enligt det mycket trovärdiga vittnet ha varit en Studebaker Hawk av 1956 års modell, troligen gulaktig till färgen. Statskriminalen lade ned stora ansträngningar på att spåra bilen, vilket dock, då bilföraren inte självmant gav sig till känna, visade sig bli ett synnerligen omfattande arbete. Man måste nämligen gå ”den långa vägen” via bilregistret. Den omständigheten att mannen inte självmant kommit till polisen har gett stöd åt misstankarna. Under det omfattande utredningsarbetet har polisen hört flera hundra personer. Man lyckades in i minsta detalj klarlägga såväl vad Ulla Persson haft för sig under danskvällen på Lorry, vilka hon pratat med och dansat med etc., som hur hennes privatliv tedde sig. Bl. a. visade det sig, att hon haft vissa svårigheter i sina kontakter med män — bekantskaperna var visserligen många men blev knappast långvariga — och intima väninnor tycks hon ha saknat helt. Man vet också, att Ulla Persson, då hon försvann, hade mycket ont om pengar samt att hon inte gjort några som helst förberedelser för den stundande julhelgen. Trots en allt starkare misstanke att Ulla Persson blivit offer för ett brott måste polisen hålla alla övriga alternativ öppna — att hon frivilligt gett sig av tillsammans med en okänd och hålls gömd någonstans eller att hon i ett anfall av depression berövat sig livet. Vid årsskiftet hade bland alla de tusentals detaljupplysningar som polisen inhämtat inte hittats någon som synes kunna ge lösningen på det mystiska och mycket omskrivna ”fallet Ulla”. EN UPPMÄRKSAMMAD RYMNING En av de första dagarna i juli lyckades en fyraårig himalayabjörn Lisa rymma från djurparken i Brovallen nära Krylbo och lyckades sedan intill årets allra sista dagar undgå alla försök att beröva henne den vunna friheten. Under detta halvår var Lisa föremål för allmänhetens och pressens livliga intresse och blev riksbekant. Hon iakttogs av talrika personer och ännu talrikare var spåren efter hennes nattliga besök framför allt hos traktens biodlare, där hon ordentligt smorde kråset med honung. Hos en enda biodlare påstods hon ha konsumerat hela 40 kg honung. Vid ett par tillfällen var hon ytterst nära att förlora friheten. Vid ett tillfälle i början av oktober fick hon en narkosampull från ett injektionsgevär i ena låret vid besök i en bigård. Även den gången hann hon försvinna. Något senare konstaterades att hon gjort nattliga besök invid djurparken och en natt till och med varit inne i denna men på nytt försvunnit i mörkret. Vid jultiden iakttogs björnspår i Huddunge socken i nordöstra Västmanland omkring sju mil från djurparken i Brovallen. Ett jaktlag från orten stötte dagen före nyårsafton på Lisa och en av jägarna fällde henne med ett skott från en älgstudsare i tro att det var en brunbjörn som förirrat sig så långt söderut. Han var mycket ångerköpt, när det konstaterades att det var den riksbekanta himalayabjörnen han skjutit. 188