ämnade söka någon lösning på dollarproblemet genom en höjning av guldpriset, en möjlighet som man nog på många håll börjat räkna med. Såsom antytts började produktionen snart att stiga igen i USA efter nedgången under senare hälften av 1960. Det säsongrensade amerikanska industriproduktionsindexet steg sålunda redan i mars en enhet till 103 (1957 = 100) från bottenläget 102, där det legat under januari—februari. Det fortsatte därefter att stiga successivt under årets lopp och låg i november vid 114. Bruttonationalprodukten steg som nämnts med 2,8 volymprocent mellan andra och tredje kvartalen. Totalt för året kan nationalprodukten beräknas ha stigit med åtminstone ett par volymprocent i förhållande till 1960. Bakgrunden till uppsvinget i USA-konjunk-turen under våren synes främst ha varit ökade lagerinvesteringar i förening med en viss finanspolitisk uppmjukning. Senare under året bidrog även konsumtionsutvecklingen och bostadsbyggandet till att bära upp konjunkturen. Preliminära beräkningar tyder å andra sidan på att totalexporten blev ungefär densamma som 1960, då den dock påverkades av ovanligt stora flyg-plansleveranser till Västeuropa. Den amerikanska importen visade en stigande trend särskilt under årets senare del. Det traditionellt mycket betydande överskottet i handelsbalansen synes därför knappast ha blivit lika stort som 1960. Samtidigt upprätthölls utlandshjälpen och de privata investeringarna i utlandet på i stort sett oförändrad nivå. Någon upprepning av den korta kapitalflykt som förekommit under andra hälften av 1960 inträffade å andra sidan inte. Mot denna bakgrund beräknades preliminärt underskottet i betalningsbalansen ha stannat vid 0,5 miljard dollar mot 2 miljarder under 1960. Hur pass allvarligt dollarproblemet är visar emellertid uppgiften att USA:s guldreserv i slutet av 1961 krympt till 17 miljarder dollar (3 miljarder mindre än utlandets kortfristiga tillgodohavanden i amerikanska banker etc.), medan den för tio år sedan uppgick till 23 miljarder (2,5 ggr mer än de kortfristiga utländska tillgodohavandena). Trots konjunkturuppsvinget förblev en betydande del av produktionskapaciteten outnyttjad. Arbetslöshetssiffran utgjorde i november 5,6 procent eller endast en tiondels procent mindre än vid motsvarande tidpunkt föregående år. Det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet inom industrien bedömdes i slutet av 1961 ha varit så pass lågt som 80 procent. Världsbankens chef dr Per Jacobsson. Den amerikanska prisnivån förblev praktiskt taget oförändrad sedan hösten 1960 trots en 6-procentig stegring av inkomsterna. Med undantag för dem som fick vidkännas reducerade inkomster på grund av arbetslöshet måste sålunda amerikanernas reallöner ha stigit kraftigt under 1961. Storbritannien hade upplevt en välkommen period av stigande ekonomisk aktivitet under 1959—60. Under 1960 började emellertid svårigheter att få debet och kredit att gå ihop i utrikeshandeln återigen att dyka upp. Till en början doldes betalningsbekymren av ett tillfälligt inflöde av korta pengar (främst från USA). De kom emellertid att i hög grad sätta sin prägel på utvecklingen under 1961. Bakgrunden till de nya brittiska betalnings-svårigheterna var närmast en stark ansvällning av importen bl. a. för lageruppbyggnad. Importökningen nådde volymmässigt sett en kulmen under första kvartalet 1961. Härefter sjönk den något, dock inte tillräckligt för att vid en stagnerande export (svårigheter på USA och vissa sterlingländer) åstadkomma balans i de löpande utrikesbetalningarna. Redan under våren hade Storbritannien erhållit betydande valutakrediter från de centraleuropeiska centralbankerna. Dessa var emellertid närmast avsedda att ge ett temporärt stöd åt pundet. Den 25 juli framlade därför finansminister Selwyn Lloyd en mycket omfattande stabiliseringsplan (”lilla budgeten”). Liksom Kennedys program innehöll den punkter som 197