Kreditmarknaden Det strama likviditetsläge, som åstadkommits genom en restriktiv finans- och penningpolitik under 1960, upprätthölls också under 1961. Både banker och företag hade sålunda ont om kassamedel, trots det omfattande valutainflöde som ägde rum under året och som, såsom nämnts, ledde till en ökning av valutareserven med ej mindre än 902 milj. kr. Främst var det det gynnsamma budgetutfallet som möjliggjorde upprätthållandet av åtstramningspolitiken. Detta medförde att medan staten behövde låna omkring 1 miljard netto under 1960, uppstod ett inkomstöverskott om uppskattningsvis 350 milj, under 1961. I detta läge ställde staten inga större nettoanspråk på den långa marknaden och använde överskotten till att minska den korta statsskulden i riksbanken och affärsbankerna. I samma riktning som de statliga inkomstöverskotten verkade vidare återupptagandet av företagens insättningar på särskilda investeringsfondkonton i riksbanken. Knappheten på likvida medel i banker och företag återspeglades i viss mån i en ökning av allmänhetens sedelinnehav. I genomsnitt låg sedelvolymen under 1961 5,9 procent över 1960 års nivå mot en ökning med 4,5 procent mellan 1959 och 1960. Högsta beloppet utelöpande sedlar, 7 076 milj, kr., registrerades f. ö. den 23 december och det lägsta, 5 773 milj., den 23 maj. Affärsbankerna lyckades återigen öka privatinlåningen med över en miljard. Trots att företagens insättningsbehållningar fortsatte att nedgå, kunde därför affärsbankerna inregistrera en ökning av den totala inlåningen med 891 milj, kr. till 19,4 miljarder kr. (mot en nedgång med 426 milj, under 1960). Inlåningen minskade på den av företagen använda depositions- och kapitalräkningen, men ökade på övriga räkningar, bl. a. de kortfristiga, vilket till en del återspeglar den pågående utbredningen av checklönesystemet i Sverige. Ökningen av affärsbankernas utlåning stannade vid 450 milj. kr. mot cirka 950 milj, de båda föregående åren. Industri- och bostadskrediterna fortsatte att öka, medan rederikrediterna föll tillbaka. De 84 större sparbankerna rapporterade, att deras inlåning stigit med 778 milj. kr. (till 11 644 milj.) och utlåning med 762 milj, (till 10 906 milj.). Till ATP inflöt 699 milj. kr. mot 468 milj, under 1960. Av ATP:s totala tillgångar var 50 procent placerade i bostadskrediter och 25 procent i näringslivslån i slutet av 1961. Insättarbehållningen på postsparbanken ökade med omkring 300 milj. kr. (till 4,8 miljarder) Chefen för handelskammaren i London Einar Kihl-stedt (t. v.) och UD:s nye presschef Sten Sundfeldt, tidigare pressattaché i London, såg tillsammans till att den svenska exportkampanjen i Storbritannien rullade i gång. och utlåningen med omkring 450 milj, (till 4,7 miljarder). Obligationsmarknaden karakteriserades även under 1961 av en förhållandevis livlig emis-sionsverksamhet. Nyemissionerna belöpte sig till cirka 2,5 miljarder eller ungefär lika mycket som 1960. Nettotillskottet av nya obligationer stannade emellertid vid omkring 1 miljard mot 1,8 miljard året förut. Staten behövde som antytts inte ta obligationsmarknaden i anspråk i någon nämnvärd omfattning för nyupplåning. I stället var det framför allt hypo-teksinstituten som släpptes fram. Även en del industriföretag fick tillfälle emittera. Fluktuationerna på aktiemarknaden var ganska måttliga. Under februari—mars sjönk kurserna något för att därefter stiga — cirka 10 procent i genomsnitt — till ett toppläge under senare hälften av augusti. Under intryck av bl. a. det försämrade konjunkturläget för skogs-och järnindustrierna föll därefter kurserna tillbaka, så att kursnivån enligt Affärsvärldens aktieindex vid årets slut låg mindre än 1 procent över nivån vid dess början. Kursnivån i USA steg med 19 procent under årets lopp, medan den i London var ungefär densamma i slutet av året som i början (efter en kraftig uppgång under våren präglades den senare hälften av ett bakslag). På de västtyska börserna sjönk kursnivån med omkring 10 procent. 203