Fritiof Domö Carl Anders Dymling tiska begåvning och erfarenhet helt kunde komma till sin rätt. Det var säkerligen med stor självövervinnelse som han hösten 1944 åtog sig ledarskapet för högerpartiet efter Gösta Bagge, men hans pliktkänsla övervann betänkligheterna och han gick helhjärtat in för uppgiften. Han gick rakt på sak och tvekade inte att säga sina meningsfränder obehagliga sanningar, och det var han som först präglade slagordet om den hårda linjen, när de ekonomiska svårigheterna hopade sig i slutet på 40-talet. Löftespolitiken hade i honom en svuren motståndare. Det var inte Fritiof Domö utan hans efterträdare Jarl Hjalmarson som på 50-talet fick gå i spetsen för högerpartiets nya frammarsch, men genom sitt tålmodiga arbete hade Domö samlat ett förtroendekapital som kom hans efterträdare till godo. Själv var han säkert glad att få byta ordförandeskapet i partiet mot landshövdingestolen i Skaraborgs län. Som landshövding gjorde han en beaktansvärd insats som god administratör, synnerligen väl förtrogen med framför allt länets jordbruksange-lägenheter. Carl Anders Dymling Verkställande direktören i Svensk filmindustri, förutvarande radiochefen fil. lic. Carl Anders Dymling avled på morgonen den 2 juni, 63 år gammal. Han var född i Göteborg, blev fil. lic. vid högskolan där 1925, kom året därpå till Radiotjänst, sedermera Sveriges Radio, som programchef, först i Göteborg och från 1930 i Stockholm, där han tillika var chef för radioteatern 1931—1935, och blev 1936 riksprogram-chef och verkställande direktör. På denna post kvarstod han till 1942, då han blev verkställande direktör i Svensk filmindustri. Om Carl Anders Dymlings insatser som radiochef skrev i Svenska Dagbladet hans vän från högskoletiden dr Knut Hagberg bl. a.: ”Att den svenska radion under Dymlings ledning hade sin första storhetsperiod säger ju nu var man. Och man minns vilka krafter han samlade kring sig, Hjalmar Gullberg, Ingvar Andersson, Karl Ragnar Gierow. Men alla har väl knappast förstått vad Carl Anders Dymling den gången betydde och uträttade på sin post. Det var han som mer än någon annan angav ton och tänkesätt för svenska folket före och under andra världskriget. Vilka påtryckningar var han inte utsatt för! Under vilken press fick han inte arbeta! Vilket ansvar bar han inte! I nödens stund, på denna fruktansvärt utsatta post, visade han att hans särlingsdrag var en stor nationell tillgång. Allt vad han verkade, 18 273