Krusjtjev och Kennedy i samspråk, under det första mötet i Wien i US A-ambassadörens privata bostad. UTRIKESPOLITISK ÖVERSIKT Av redaktör SVEN BERGER Då Förenta staternas nyvalde unge president John F. Kennedy i januari 1961 tillträdde sitt ämbete, ställde han i själva installationstalet de stora internationella frågorna i förgrunden. Han hade redan under valkampanjen 1960 gång på gång förklarat sig anse, att det behövdes nya grepp på de utrikespolitiska problemen, och när han nu flyttade in i Vita huset önskade han lägga grund för en aktivare utrikespolitik än den Dwight D. Eisenhower hade varit mäktig under sina sista år som president. Kennedy sade, att det amerikanska folket måste bereda sig på att göra stora uppoffringar för att bevara sin trygghet och sin ställning som den fria världens ledande nation. Men hans installationstal var också i hög grad riktat till andra folk. Den nye presidenten framhöll nödvändigheten för alla nationer att genom samfällda ansträngningar "på nytt börja sökandet efter fred, innan de förstörelsens dunkla krafter som lössläppts av forskningen uppslukar hela mänskligheten i självförintelse — uppsåt-ligt eller av olyckshändelse”. Kennedy lät förstå, att hans regim fäste mycket stor vikt vid nya förhandlingar om nedrustning eller rust-ningsbegränsning. Härvid hoppades han, att man skulle kunna finna en lämplig utgångspunkt genom att närmast fullfölja förhandlingarna om ett fördrag, som skulle betyda inställande av alla kärnvapenprov under internationell kontroll. Till sina egna landsmän sade Kennedy: ”Vi får aldrig förhandla av fruktan men heller aldrig frukta att förhandla". Hela den utrikespolitik som han signalerade 315