De svåra arbetskonflikterna Den 11 april gick omkring 40 000 transportarbetare i strejk, och följande dag lämnade omkring 90 000 anställda inom järn- och metallindustrien sina arbetsplatser. Detta blev kulmen på en orolig avtalsrörelse, som inletts i god tid år 1960 och fick sin dramatiska tillspetsning, när förlikningsmannen efter stor tvekan i slutet av mars 1961 beslöt lägga fram medlingsförslag för sju av de åtta grupperna inom Arbetsgivarföreningens och Landsorganisationens gemensamma avtalsområde. Den åttonde gruppen, handels- och kontorsfacket, var ännu inte mogen för ett avgörande. Fem av grupperna biföll med en ja-procent varierande mellan 51,5 och 78,4 och förde därmed ett tvåårigt avtal i hamn. I transportfacket röstade 54,9 procent nej, vilket inte var överraskande med tanke på att grovarbetarna är starkt representerade där och att grovarbetarnas ordförande, Alfred Petersen, redan på förhand underkänt förslaget. Mera oväntad var utgången inom järn och metall. Där blev siffrorna 50,5 procent nej och 49,5 procent ja. Även här röstade grovarbetarna i stor utsträckning emot medlingsförslaget. Arbetsgivarsidan godkände de sju gruppernas medlingsförslag med genomsnittligt 77,1 procent ja-röster. Konflikthotet hängde i luften redan hösten 1960, och när statsministern efter valet öppnade det nya folketinget, framhöll han att om en konflikt skulle utbryta ”väntar regeringen att parterna själva bringar den till ett slut”. Regeringen var alltså officiellt emot en intervention, och därmed var vägen för ett regeringsingripande — i alla händelser för ett snabbt sådant — blockerad. Radikalerna hade emellertid före valet, liksom tidigare, pläderat för ett obligatoriskt skiljedomsförfarande, därför att ”Danmarks utsatta ställning i den internationella konkurrensen tål inte omfattande och långvariga arbetsstopp”. Under strejken kunde de diametralt motsatta uppfattningarna hjälpligt skylas över genom uttalanden om att alla medlingsmöjligheter inte var uttömda och att tidpunkten för mera radikala åtgärder från regering och folketing därför inte var inne. Detta var fallet, när folketinget i ett tidigt skede av strejken diskuterade ett förslag från de konservativa och venstre om skiljedom eller upphöjande av medlingsförslaget till lag. Spänningen inom regeringen var dock ett slag så stark att det på sina håll ifrågasattes om inte koalitionens dagar snart var räknade. Den 5 maj återgick de strejkande inom järn och metall till arbetet efter att ha godkänt ett reviderat medlingsförslag. Inom transportfacket bringades konflikten ur världen först efter ett extra möte med folketinget söndagen den 14 maj. Men avtalsrörelsen hade sina influensområden. Jordbruk som berördes av lantarbetaravtalen krävde kompensation, och innan denna fråga lösts, hade Danmark fått uppleva några dagars synnerligen effektivt stopp i leveranserna av lantbruksprodukter. De båda stora strejkerna anses ha medfört en förlust av 2 miljoner arbetsdagar, och därmed kan 1961 betecknas som ett av landets svåraste konfliktår. Men arbetsmarknaden återfick så småningom sitt normala utseende. Då beräknades lönehöjningar på inemot ett par miljarder ha blivit ett faktum, utan full täckning i en motsvarande produktionsökning. Det är mot denna bakgrund man får se bland annat diskontohöjningen med 1 procent till 6,5, den högsta siffran på närmare 40 år. Situationen krävde en regulator för konsumtion och ekonomisk aktivitet. Den hårda budgivning som inledde den lika Den 93-åriga konservativa köpenhamnska dagstidningen Dagens Nyheder — tidigare Nationaltidende —- nedlades i september. Den var en gång Danmarks största dagstidning. 383