ter skulle ha föranstaltats den 1 och 2 juli 1962, till följd av presidentens beslut om riks-dagsupplösning förlagts till den 4 och 5 februari samma år, präglades redan slutet av 1961 därav att två förestående, praktiskt taget samti diga val skulle komma att inleda året 1962. Valkampanjen, med inslag av radio- och TV-debatter och annat som därtill hör, kom i gång på allvar och dominerade det politiska meningsutbytet under årets sista månad. Finland och Efta Under början av 1961 pågick slutförhandlingarna mellan Finland och å ena sidan Efta, å andra sidan Sovjetunionen om Finlands associe-ring till det europeiska frihandelsförbundet. Till följd av dels Finlands utrikespolitiska läge, dels dess invecklade handelspolitiska situation, karakteriserad bland annat av en relativt omfattande och för Finlands del ekonomiskt betydelsefull östhandel, var fullt medlemskap i Efta uteslutet för Finlands del och en förhandsöverens-kommelse med Sovjetunionen angående östhandeln oundgänglig även vid den villkorliga anslutning, som association innebar. Den 15 mars hade, trots svårigheterna, målet nåtts och denna dag paraferades det s. k. EFA-avtalet i Geneve (EFA = Finland—Efta Association). Enligt avtalet skulle Finland den 30 juli, sedan avtalet vederbörligen ratificerats i alla berörda länder, markera sin anslutning till frihandelsområdet genom en 30 procents tullsänkning, vilket även sedermera skedde. Den 16 maj antog Finlands riksdag tre lagar, vilka alla hade anslutning till EFA-avtalet, nämligen en om associering till Efta, en om handelsförbindelserna med Sovjetunionen och en lag som befullmäktigade regeringen att från ingången av år 1962 och fram till utgången av 1969 reglera utrikeshandeln. Den begynnande broslagningen mellan Efta och EEC, som inleddes redan under sommaren 1961 genom att Storbritannien deklarerade sin vilja att söka anslutning till den europeiska ekonomiska gemenskapen, föranledde inte under 1961 några direkta beslut eller åtgärder från Finlands sida, även om frågan givetvis följdes med största uppmärksamhet av vederbörande myndigheter och kontinuerligt uppmärksammades av pressen. Handel och industri Kung Olav och president Kekkonen under statsbesöket. Den ekonomiska uppgången i Finland under 1961 motsvarade i stort sett förväntningarna vid årsskiftet. Den under de två föregående åren påbörjade utbyggnaden av träförädlingsindustrierna fortsatte programenligt, oberoende av att Finland i likhet med Norge och Sverige mot slutet av året fick känning av den nedgång på massamarknaden som föranledde produktionsinskränkningar. Expansionen stimulerades bl. a. av att Världsbanken för ändamålet beviljade ett andra lån på åtta miljarder mark. (Det första på 12 miljarder beviljades 1959.) På Hangö udd igångsattes Koverhar järnverk den 27 november. Händelsen var märklig bl. a. ur den synpunkten, att Koverhar finansierats till lika delar av Stora Kopparbergs bergslag i Sverige och Vuoksenniska a.-b. i Finland, men också därför att Koverhar innebär ett betydande tillskott till Finlands växande metallindustri med sin årsproduktion om 250 000 ton tackjärn per år. I slutet av året beställdes från Sverige en isbrytare från Wärtsiläkoncernen i Finland, i vilket sammanhang det kan påminnas om att Sveriges f. n. största isbrytare Oden är levererad från samma varv, Sandvikens skeppsdocka, som nu tar hand om den nya ordern. Ytterligare ett par händelser under året, 388