till en. totalbalanserad budget och dessutom gav ett överskott på 20 milj. Dock endast formellt, eftersom en rad väntade stora utgifter inte var medtagna, bl. a. för invalidpensionering, bidrag till skattetyngda kommuner, lönehöjning för statstjänstemännen samt tilläggsstatens utgifter. Hr Sträng förutsåg i sina kommentarer en fortsatt finanspolitisk försvagning. Beträffande konjunkturutvecklingen framhöll han, att vi, om denna började gå nedåt, var bättre rustade för aktiva samhällsåtgärder. Skulle konjunkturen tillspetsas ytterligare mot ökad efterfrågan på arbetskraft och kapital i den redan fulla sysselsättningen, finge samhällets motmedel — en stark finanspolitik och en restriktiv penningpolitik — upprätthållas och eventuellt skärpas. Av huvudtitlarna visade socialhuvudtiteln den största ökningen med 539 milj. Därefter följde ecklesiastikhuvudtiteln med 168 miljoner, kommunikationshuvudtiteln med 162 och för-svarshuvudtiteln med 141 milj. kr. Endast en huvudtitel, finanshuvudtiteln, uppvisade lägre siffror än föregående år. I statsverkspropositionen bebådades bl. a. förslag om allmän socialförsäkring och förbättrad invalidpensionering, och folkpensionerna föreslogs bli kraftigt höjda. Anslagen till u-län-derna skulle höjas från 50 till 130 milj., expansionen skulle fortsätta för utbildning, forskning och sjukvård, och programmet för bostadsbyggandet skulle vidgas till 75 000 lägenheter. Anslaget till vägupprustning hade höjts med 140 milj., upplysningen om Sverige utomlands skulle få ökade möjligheter, och vad försvaret beträffar ställdes de förkortade repetitionsöv-ningarna på avskrivning. SvD erinrade om centerpartiets överbud i folkpensionsfrågan och undrade, om ”inte vissa påminnelser om det förflutna” nu vore att vänta från hr Hedlund, när socialdemokraterna själva negligerade besparingsutredningens enhälliga beslut om etappbelopp. ”Marginalen för centerns överbudspolitik har blivit avsevärt snävare genom regeringens förslag”, konstaterade Dagens Nyheter (fp), medan partikollegan Vestmanlands Läns Tidning frågade sig, om regeringspartiet gjort sin manöver på egen hand. ”Därom kan måhända hr Hedlund ge besked.” Stockholms-Tidningen (s) talade om ett inkomstflöde som medgett generositet vid medelsfördelningen och framhöll, att budgeten innehöll varken öppet redovisade eller undanskymda behov av nya skatter. Oppositionspressen pekade på budgetens skissartade karaktär, men de socialdemokratiska tidningarna var eniga om att det var en stark budget. Skånska Dagbladet (cp) skrev: ”Alternativet till hr Strängs budget — en större skattesänkning — kunde få betalas med högre priser, och en sådan sänkning av skattetrycket är ingen betjänt av.” Första kammaren hade sedan föregående år fått nytt folk på inte mindre än 14 platser, och sammansättningen var: h 23 (4-4), cp 19 (—1), fp 29 (—4), s 77 (oförändrat), k 3 (4-1)- Beträffande riksdagen i dess helhet var mandatfördelningen: h 62, cp 53, fp 69, s 191, k 8. Ny högergruppledare i första kammaren efter direktör Knut Ewerlöf, som lämnat riksdagen, blev riksdagsveteranen Erik Hagberg, och i folkpartiets andrakammargrupp efterträddes agronom Waldemar Svensson i Ljungskile som vice ordförande av disponent Sven Wedén. I andra kammaren hade förre högerledaren Jarl Hjalmarson avsagt sig mandatet, och det var fallet också med landshövdingarna Thure Andersson och Gösta Netzén. EEC-frågan i remissdebatten I den sakliga remissdebatten varskodde både höger- och folkpartiet om skattesänkningsför-slag, som skulle minska det stora driftbudgetöverskottet. Högerledaren Gunnar Heckscher ville varna för exportens avmattningstendens mot bakgrunden av en för hög kostnadsnivå, medan folkpartiledaren Bertil Ohlin framhöll, att en inflation kunde komma trots budgetbalansen och att den kunde komma från kostnadssidan. Centerpartiets ledare Gunnar Hedlund hade däremot inga invändningar att göra mot budgetuppläggningen men hoppades på räntesänkning och skattesänkningar — om sådana blev aktuella — på kommunala planet. Oppositionspartiernas ställning kom för några ögonblick i rampljuset. Hr Ohlin menade, att kompromisser med regeringen inte var att överskrida oppositionens gränsmärken, men han fördömde hemliga överläggningar, som ställde riksdagen inför fullbordat faktum. Hr Hedlund sade sig vara beredd till samarbete för att få igenom det egna partiets förslag. Han underströk dock, att det låg i centerpartiets intresse, att socialdemokratien inte blev så stark att den ensam kunde bestämma politiken. Finansminister Gunnar Sträng lyfte ett varnande finger med ett uttalande att regeringens finanspolitik inte fick försvagas på vägen genom riksdagen. Överskottet kommer nog att förvandlas till underskott utan oppositionens hjälp, sade han och konfirmerade, att det inte fanns några nyansskillnader mellan hans egna 86