I en motion från högerpartiet krävdes bl. a., att den utlovade frivilligheten måste bli bärande princip, att landsbygdsområden inte i onödan sammanfördes med städer och att länsstyrelserna och inte regeringen skulle fastställa indel-ningsplanerna. I motionen uttalades vidare önskemål om en snabbutredning av vilka förvaltningsuppgifter och kostnader som kunde avlastas kommunerna. Också centerpartiet, som yrkade avslag på propositionen, berörde kostnadsfördelningen stat—kommun och begärde en skyndsam utredning om stärkandet av den kommunala självstyrelsen. Partiet tog också upp frågan om återställande av statsbidragens realvärde och om en aktiv lokaliseringspolitik. I en motion från folkpartihåll godtogs förslaget, dock med krav på att länsstyrelserna inte skulle behöva lämna in sina planer förrän exempelvis den 30 juni 1963. När konstitutionsutskottet på eftervintern hade avverkat frågan, visade det sig att majoriteten, socialdemokraterna och tre folkpartister, biträdde propositionen med några mindre ändringar. Bl. a. skulle länsstyrelsernas indelnings-planer sändas till regeringen senast den 31 mars 1963 i stället för den 31 december föregående år. Högerledamöterna reserverade sig för avslag med motiveringen att man först borde utreda den framtida fördelningen av arbetsuppgifter och kostnader mellan stat, landsting och kommun. Också centerpartiets utskottsledamöter gick på avslagslinjen, enär de inte kunde godta centralorts- och regionprinciperna, och de fick sällskap med en folkpartist, som önskade en utredning om den kommunala demokratiens fortbestånd. Innan man kommit så långt, spekulerades det i en mera allmän uppgörelse i kompromissens tecken, men förhoppningarna om en sådan lösning gick om intet. I den livliga debatten i riksdagen i slutet av februari kritiserade motståndarna till kommunreformen bl. a. forceringen av frågan och tryckte på behovet av grundläggande utredningar. Hr Heckscher (h) framhöll att en sammanläggning av kommuner bör bygga på en genomtänkt arbetsfördelning mellan stat och kommun, medan hr Eliasson i Sundborn (cp) krävde ordentliga förberedande utredningar. Inrikesminister Rune Johansson sade, att han haft förståelse för frivilligkravet men att han inte vek en tum beträffande målet att få näringsgeografiskt sammanhängande kommuner. Han uttalade också sin förvåning över at1 utskottet strukit hans erbjudande att riksdagen 1967 skulle få ta del av sammanläggningsresul-tatet. Hr Hamrin i Jönköping (fp) ansåg, att inrikesministern förhastat och betänkligt drivit på frågan i viss riktning. I första kammaren bifölls konstitutionsutskottets förslag med 101 röster mot 37 (3 ledamöter avstod). I andra kammaren, där den 11 timmar långa debatten röjde delade meningar inom centerpartiet, blev siffrorna för bifall till propositionen 141—70 (3 avstod). Sydsvenska Dagbladet (h) talade om ”nonchalant tågordning” och framhöll att utskottets majoritet inte hade ”bekvämat sig att till behandling ta upp de motioner som väckts i frågan”. Dagens Nyheter (fp) knöt inte alltför stora förhoppningar till den uppnådda lösningen utan trodde, att den bästa lösningen vore att landstingen kunde ”utvecklas till länsparlament med ansvar för utvecklingen i länen över huvud”. Två gamla frågor ur världen Det blev en ny jämn strid om småbrukar-stödet. När kamrarna i slutet av mars behandlade frågan, förelåg regeringsförslaget på 95 milj. kr. och de borgerliga partiernas gemensamma förslag på 105 milj. Liksom vid 1961 års riksdag stannade kamrarna vid olika beslut. Andra kammaren tog det borgerliga förslaget med 107 röster mot 103, medan socialdemokraterna segrade i första med röstsiffrorna 65—61. Eftersom kommunisterna gick på den borgerliga linjen, skulle regeringen vid kamrarnas gemensamma votering kunna uppbåda maximalt 191 röster mot 192. Situationen var densamma 1961, men då vann regeringen genom att en folkpartist tryckte på fel knapp. Vid den gemensamma voteringen den här gången tryckte alla rätt, och småbrukarstödet höjdes med 10 milj. Siffrorna blev 183—182. Också ett annat gammalt och välkänt riks-dagsämne — centerpartiets önskemål om att den särskilda varuskatten på gräddglass skulle tas bort — fick nu ett positivt avgörande. Kommunisterna stödde också här de borgerliga, som vann redan i första omgången. Riksdagen fick också syssla med upprustning av utbildningen på skogs- och jordbrukets område och inom trädgårdsnäringen. Bland beslut i övrigt märktes höjning av anslaget till skörde-skadeskydd med en halv miljon till 13,2, lån ur fiskerifonden med högst 5,5 milj., vilket innebar en höjning med 1,7, samt ett med 10 till 143 milj, höjt anslag för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. 88