Enhetlig socialförsäkring I mitten av februari överlämnade socialminister Torsten Nilsson till lagrådet sitt förslag på omkring 400 sidor om enhetlig socialförsäkring, avsedd att ersätta lagarna om sjukförsäkring, moderskapshjälp, folkpensionering och ATP. Efter granskning i lagrådet kom propositionen i mars, och sedan andra lagutskottet gett sina synpunkter på förslaget, föll avgörandet i riksdagen i mitten av maj. Huvudpunkterna i förslaget beträffande sjukförsäkringen var: höjning av grundsjukpenningen till 5 kr.; ingen reduktion efter 180 dagars sjukdom; automatisk anslutning av företagare till sjukpenningförsäkringen, dock med frihet för dessa att utträda, om de samtidigt lämnar ATP; en ny högsta sjukpenninggräns vid inkomst på 21 000 kr. — tidigare 14 000 — varvid dagsjukpenningen satts till 28 kr. I fråga om mödrahjälpen föreslogs höjning av moderskapspenningen till 900 kr. samt vid tvillingfödsel ytterligare 450 kr. och för varje barn därutöver ett lika stort belopp. Den behovsprövade mödrahjälpen skulle slopas, till-läggspenning vid barnsbörd utgå i maximalt 180 dagar och blivande och nyblivna mödrar få viss tandvårdsersättning. Folkpensioneringens pensionsålder skulle bli rörlig enligt mönster från ATP. Bland övriga nyheter var slopandet av inkomstprövningen för invalidpension och pensionsrätt för frånskilda kvinnor efter f. d. maken under förutsättning att denne vid tiden för dödsfallet var skyldig att utge underhållsbidrag. Fr. o. m. den 1 juli 1962 skulle folkpensionen för ensamstående höjas med 350 kr. och för två makar med 500 kr., och dessutom skulle indextillägget efter den 30 juni höjas med 25 kr. för ensam pensionär och med 40 kr. för makar. Övriga punkter i förslaget avsågs träda i kraft vid årsskiftet 1962/1963. Arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringen föreslogs till 1,5 proc, på löner upp till 22 000. Skånska Dagbladet (cp) fann tanken att ”sammanföra de olika socialförsäkringsgrenar-na till ett lagverk förträfflig”. Falu-Kuriren (fp) noterade vissa brister och pekade bl. a. på situationen för ”de ogifta eller frånskilda mödrarna, som i regel är betydligt sämre ställda än änkor med barn”. Även Ny Tid (s) tog upp frågan om de frånskilda kvinnorna och framhöll, att ”inte minst kvinnoorganisationerna anser, att det är en för snäv tolkning, när man gör underhållsbidrag från mannen till villkor för pensionsrätten”. ATP och sjukförsäkringen Bland de av förslaget föranledda motionerna märktes två partimotioner från högern, som i den ena riktade sig mot sammankopplingen av ATP och sjukförsäkringen i fråga om företagare och i den andra motsatte sig socialministerns förslag att kommunerna tills vidare alltjämt skulle bidra med en betydande del av kostnaderna för folkpensioneringen. Folkpartiet krävde bl. a. utredning om rätt för företagare att ansluta sig till ATP endast beträffande förtids- och efterlevandeskydd samt, i avvaktan härpå, rätt att deltaga antingen i sjukförsäkringen eller ATP. Också centerpartiet gick emot den obligatoriska kombinationen ATP— sjukförsäkring och krävde vidare en etappvis avveckling av kommunernas folkpensionskostnader. Utöver partimotionerna väcktes ett 20-tal andra motioner, av vilka en del berörde frånskild kvinnas pensionsrätt. I denna sistnämnda punkt uttalade andra lagutskottet, att frågan om änkepension till frånskild kvinna borde på nytt förutsättningslöst prövas. Utskottets borgerliga hälft tillstyrkte borgerliga motioner om utredning rörande änk-lingspension. Vid riksdagsbehandlingen framhöll social minister Torsten Nilsson, som betecknade förslaget som en milstolpe, beträffande den yrkade valfriheten för företagare att det inte var rätt att stå utanför kollektivet, samtidigt som man ville utnyttja dess förmåner. Hr Anderson i Sundsvall (fp) och fröken Karin Wetterström (h) ogillade denna antydan om att företagarna skulle åka snålskjuts, och fröken Wetterström betonade också, att staten borde stå för alla folkpensionskostnader utom de kommunala bostadstilläggen. Utredningskra-vet rörande änkepensionen till frånskild hälsades med glädje av bl. a. fru Kristenson (h). Efter långvariga voteringar stod det klart att riksdagen i stort följde den ursprungliga propositionen. Där fanns dock två undantag. Enligt en borgerlig reservation, som anknöt till en socialdemokratisk motion, beslöts i första kammaren med 102 röster mot 33 — 6 avstod — att staten skall överta så gott som hela folkpensionskostnaden. I andra kammaren krävdes ingen rösträkning. I fråga om frånskild kvinnas änkepension följde riksdagen utskottets förslag om en förutsättningslös utredning, som även skall ta upp frågan om änklingspensionen. Beträffande beslutet om kommunernas andel 92