i kostnaderna för folkpensioneringen anmärkte SvD, att det inte var ofta man fann en stor grupp socialdemokratiska motionärer och många av deras partikamrater engagerade i ett formligt uppror mot regeringen. ”Här har verkligen det mäktiga ’landstingspartiet’, riksdagens kommunalmän, visat sin förmåga att i ett kritiskt läge sätta både finansministern och socialministern på plats.” Gefle Dagblad (fp) framhöll, att beslutet borde ses mot bakgrunden av det förestående kommunalvalet, men konstaterade samtidigt, att omfördelningen av den ekonomiska bördan var rättvis, eftersom kommunerna inte hade något att säga till om beträffande folkpensionernas storlek. Nya Norrland (s) ursäktade de socialdemokrater i utskottet som gick mot denna omfördelning och mot sina partivänners motion med att ”flertalet var storstadsrepresentanter”. Kapital till Assi AB Statens skogsindustrier anmälde i slutet av 1961 till handelsministern, att det hade svårt att finansiera den nybyggnad av sulfatfabrik och pappersbruk i Piteå som godkändes av 1959 års riksdag. Vad det statliga företaget önskade för att stärka likviditeten var en ökning av aktiekapitalet med 130 milj, och att dessutom en del av ett tidigare statslån skulle förvandlas till aktiekapital. Bolaget hade för övrigt redan i april 1959 anmält, att det i stats-verkspropositionen angivna investeringsbeloppet skulle överskridas. Med anledning av nödropet erinrade SvD om att högern och folkpartiet bestämt avrått investeringen, då riksdagen i maj 1959 godkände projektet på 120 milj. kr. Handelstidningen (fp) undrade, hur det kunde komma sig att Assis anmälan år 1959 om kostnadsstegringar försvann så spårlöst. Arbetarbladet (s) rekommenderade finansministern att låta utreda en sammanslagning mellan domänverket och Assi. En sådan utredning tillsattes också av finansminister Gunnar Sträng med sikte på organisationen av statens skogsförvaltande och skogs-industriella verksamhet. Då hade handelsminister Gunnar Lange redan presenterat en proposition, vari begärdes 130 milj, för aktieteckning i Assi och omvandling till aktiekapital av en del av företagets skuld till staten. En partimotion från högern gick emot ny aktieteckning och förordade i stället kreditgaranti för lån på öppna marknaden på upp till 90 milj. Vidare föreslogs en utredning av bolagets fortsatta verksamhet. Hr Bergh i Luleå och fru Märta Bohman (h) tillstyrkte i en motion aktieteckningen men önskade ytterligare strukturrationalisering av verksamheten i Norrbotten, något som borde finansieras genom försäljning av anläggningarna i Mellansverige. Hrr Rydén och Hanson i Stockholm m. fl. (fp) föreslog i stället för aktieteckning ett lån till bolaget på 130 milj. Även i denna motion förekom önskemålet om utredning av bolagets verksamhet, och det var fallet också med en motion av hrr Fälldin och Sundin (cp). I statsutskottet förekom reservationer från borgerligt håll, men efter en lång och livlig riksdagsdebatt fick Assi den önskade kapitalförstärkningen. Första kammaren biföll utskottets förslag med 91 röster mot 43 och andra kammaren med 148 mot 73. Också LKAB var uppe till debatt under vårriksdagen, och det gällde som vanligt högerns och folkpartiets förslag om utförsäljning av en del av statens LKAB-aktier på den allmänna marknaden. Den här gången blev avslagssiff-rorna 72—46 i första och 123—65 i andra kammaren. Forskningsfond och räntesänkning Bankofullmäktige kom tidigt på våren med ett överraskande förslag om att 500 milj. kr. skulle avskrivas på riksbankens fordran på staten och att 250 milj, skulle avsättas till stöd för forskningen. Från och med 1968, då riksbanken firar sitt 300-årsjubileum och då fonden väntades ha växt till mellan 300 och 350 milj., skulle 15 milj, kunna utdelas årligen. Detta blev också riksdagens beslut. Första kammaren godkände fondbildningen utan votering. I andra kammaren blev röstsiffrorna 136—46. Det förelåg dock flera kritiska motioner, och i en fyrpartimotion yrkades avslag på en fond under bankens förvaltning. De 250 miljonerna borde i stället, uttalades det, inlevereras till statsverket och bilda en statlig fond under överinseende av en parlamentarisk kommitté. Hr Heckscher (h) framhöll under debatten, att direktiven var oklara, och han undrade, vilket organ som skulle dela ut pengarna. Från andra håll uttalades önskemål om anslag ur fonden tidigare än 1968, och vidare krävdes en samordning av forskningens behov av ekonomiskt stöd. Fru Sjövall (s) ansåg att forskningen helst borde få sina ekonomiska behov 93