Undénplanen i dechargedebatten Årets dechargedebatt, som bevistades av flera statsråd, blev livlig, speciellt i andra kammaren, där meningsutbytet pågick i fem timmar. Det mest kontroversiella ämnet var utrikesminister Undéns underlåtenhet att höra utrikesnämnden i samband med förslaget i FN om en ”atomfri klubb”. Konstitutionsutskottet hade i ett enhälligt tillkännagivande uttalat, att det rörde sig om en fråga i vilken rådplägning med utrikesnämnden principiellt borde äga rum. Utskottsmajoriteten hade dock inte funnit skäl till anmärkning i regeringsformens mening. Debatten kom i hög grad att röra sig om begreppstolkningar, bl. a. om vilken grad av kritik man skulle tillmäta ett tillkännagivande. I själva sakfrågan framhöll statsministern, att man haft för avsikt att anmäla Undénplanen i utrikesnämnden den 27 september. Omständigheterna var emellertid sådana, att det var tveksamt om Sverige över huvud taget skulle ta något initiativ i FN, och med tanke på läckage från nämndens sammanträden togs frågan inte upp då för att regeringen inte under alla förhållanden skulle tvingas till att fullfölja initiativet. Hr von Friesen (fp) replikerade, att några stora tidningar inte kunde få avgöra om grundlagen skulle följas. Det var partiledningarnas sak att täta läckorna. Med anledning av statsministerns påpekande att FN-delegationen och partiledarna känt till planen anmärkte hr Braconier (h), att varken partiledare eller FN-delegation kunde ersätta utrikesnämnden. Hr Ohlin (fp) underströk, att det var regeringens sak att sammankalla utrikesnämnden. Det var hr Ohlin som vid ett sammanträde med utrikesnämnden i november, samma dag som utrikesministern skulle hålla sitt tal i FN, tog upp resolutionsutkastet. Detta granskades då punkt för punkt. Ett annat tillkännagivande gällde utfärdandet av utgivningsbevis för en periodisk tidskrift med namnet ”Extra-Pressen”. Namnlikheten med ”Expressen” ansågs vara alltför stor, och justitieministern upplyste i första kammaren, att frågan om indragning av utgivningsbeviset skulle prövas. Det tredje tillkännagivandet gällde ett fall där en byråchef vid försvarsdepartementets statssekreteraravdelning utsetts till revisor i statens marinverkstäder i Karlskrona samtidigt med att statssekreteraren i departementet valts till styrelsesuppleant. Ett olämpligt beroendeförhållande, ansåg konstitutionsutskottet. SvD skrev beträffande konstitutionsutskottets ställningstagande, att den socialdemokratiska inställningen i allt väsentligt präglas av långt större benägenhet att uppträda till regeringens försvar än att skapa garantier för sorgfällig efterlevnad av grundlagen. Upsala Nya Tidning (fp) hävdade, att utskottet i sak bestyrkt den kritik som riktats mot handläggningen av Undénplanen, medan Ny Tid (s) tolkade innebörden i utskottsutlåtandet och dechargedebatten så, att varken utrikesministern eller regeringen kränkt grundlagarna. I borgerliga reservationer i konstitutionsutskottet — sammanlagt sex — framhölls att den norska regeringens framställning till handelsministern i Kvarntorpsfrågan borde ha del-getts riksdagen och att propositionen om det s. k. skattepaketet hösten 1961 kommit för sent enligt grundlagen. Vidare påtalades bl. a., att ecklesiastikminister Edenman startat utbildningen av lärare till högre tekniska läroverk, innan propositionen härom bifallits. Tillståndet inom oppositionen Den röda tråden i den allmänna debatten 1962, ett på omfattande och viktiga beslut rikt år, blev tillståndet inom oppositionen. Från centerpartihåll hävdades, att ett borgerligt block endast skulle öka regeringspartiets dominans, vartill SvD replikerade, att borgerligheten var något i allra högsta grad verklighetsbetonat för det stora flertalet av de medborgare som önskade ett alternativ till socialdemokratien. Es-kilstuna-Kuriren (fp) anmärkte, att de enda som kunde lita på centerpartiledaren var socialdemokraterna, medan Stockholms-Tidningen (s) framhöll, att oppositionen alltjämt verkade ”halvt medvetslös efter hr Hedlunds skatte-manöver i höstas”. Orsaken till att oppositionspartierna ställdes under en noggrann observation var självfallet kommunalvalen i september och det faktum att högern och folkpartiet visade sig kunna finna vägar till samförstånd i vissa politiska problem, vilket i sin tur ledde- till en viss isolering av centerpartiet. SvD summerade också i sitt facit av vårriksdagen: ”Man kan tryggt påstå, att högern och folkpartiet under 1962 års vårriksdag i handling visat, att det finns förutsättningar för en politik i samverkan även i regeringsställning.” Samtidigt beklagades med tanke på utsikterna till ett regimskifte den brist på sammanhållning som visats från centerpartiets sida. ”Vilken kurs centerpartiet kommer att följa 96