Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inrikespolitisk översikt. Av redaktör Erik Larsson
- Långvariga debatter
- Förstatligad polis
- Oljelagringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Justitieministern frågade, om riksdagen
verkligen var beredd att ta ansvaret för ett absolut
förbud mot fängelse för unga lagöverträdare.
Han reagerade också mot kritiken av att
våld-täktsbrottet utsträckts till att gälla även inom
äktenskapet. Varför skulle man vägra gift
kvinna samma skydd som ges kvinna som
sammanbor med man utan äktenskap?
I första kammaren ifrågasatte fröken
Mattson i Göteborg (s), om inte tiden nu var
mogen för förbud mot fängelse för underåriga.
Hr Hernelius (h) framhöll, att alkoholism är
en sjukdom och inte ett brott och att det bästa
vore, om man redan nu kunde avskilja
fyllerifrågan ur brottsbalken. Talaren, som var en av
motionärerna i detta ämne, hoppades att
utredningen härom skulle bli av så snart som
möjligt.
SvD anmärkte på den oklarhet som syntes
råda beträffande förhållandet barnavårdsnämnd
—domstol i fråga om möjligheten att döma en
lagbrytare under 18 år till fängelse.
Åberopande ett exempel av justitieministern konstaterade
SvD, att ”efter utskottsutlåtandets ordalydelse
att döma bör domstolen här ha full frihet att
välja påföljd, oavsett vilken ståndpunkt
barnavårdsnämnden ger till känna”. Dagens Nyheter
(fp) framhöll, att forskningen på området satts
i gång så sent att brottsbalken måste byggas
mera på känsla, tro och tänkande än på
er-farenhetsvetande och omprövning. Aftonbladet
(s) hoppades, att lagrummet skulle tillämpas
restriktivt och att samhället skulle rusta upp
de vårdformer som man visste kunde
åstadkomma återanpassning, och Expressen (fp)
fastslog att fångvården rustats upp, medan
ungdomsvårdsskolorna försummats, varför de
sistnämnda inte utan vidare kunde ges företräde.
Förstatligad polis
Riksdagen biföll enhälligt den under
vårsessionen framlagda propositionen om
förstatligande av polis-, exekutions- och
åklagarväsendet från den 1 januari 1965. Däremot var det
delade meningar om den övergångstid under
vilken staten skulle överta kostnaderna. I
propositionen hade föreslagits en övergångstid på
fem år, medan högerreservanterna i
statsutskottet yrkat på tre år. Femårsperioden godkändes
med 117 röster mot 19 i första kammaren och
med 176 mot 38 i andra.
Hrr Holmberg i Stockholm och Staxäng (h)
betonade önskvärdheten av att kommunerna
så snart som möjligt får den skattelättnad som
förstatligandet innebär, medan hrr Andersson i
Tidaholm och Almgren (s) påpekade, att
Stadsförbundet och Landskommunernas förbund
godtagit den längre övergångstiden.
Inrikesminister Rune Johansson framhöll, att
bakgrunden till reformen var viljan att förbättra
samhällets förmåga att ge nödvändigt skydd.
Innebörden i beslutet är bl. a. att landet
indelas i lokala polisdistrikt, vart och ett med en
centralort. Varje distrikt skall vara så stort att
det sysselsätter en poliskår på 20—50 man.
Topporganet blir en rikspolisstyrelse — inrättad
den 1 juli 1964 — under en rikspolischef.
Rikspolisstyrelsen skall delvis bestå av lekmän.
Oljelagringen
Frågan om kostnadsfördelningen mellan
staten och enskilda för beredskapslagringen av
olja blev föremål för långa debatter. De
borgerliga reservanterna i utskottet hade ansett,
att kostnaderna för de skyddade
lagringsan-läggningarna helt skulle åvila staten, medan
kostnadsfördelningen för de oskyddade borde
vara 60 procent för staten och 40 procent för
de lagringsskyldiga. Regeringsförslaget vann
med knappa marginaler — 73 röster mot 64 i
första kammaren och 103 mot 100 i andra.
Beslutet innebär, förutom oljeavgifter av
olika storlekar, att oljebranschen och
storkonsumenterna under perioden 1963—1969
liksom hittills skall sköta beredskapslagringen av
mineraloljor. I 1961 års priser beräknas
årskostnaderna för lagringen till 112 milj., varav
53 milj, skall finansieras prisvägen, medan 59
milj, skall utgå i form av statliga indexregle-
rade ränte- och amorteringsfria lån till de
lagringsskyldiga.
Från borgerligt håll framhölls bl. a., att den
skyddade lagringen var en försvarsberedskap
och därmed också en statlig angelägenhet.
Handelsminister Gunnar Lange bestred, att det
rörde sig om ökade kostnader, men hr von
Sydow (h) replikerade, att kostnadsökningarna
var obestridliga. Dagens konjunkturer gör det
orimligt att lägga ökade kostnader på de
lagringsskyldiga. Det innebure att ökade
kostnader lädes på industrien, sade han.
Efter att ha hållit riksdag och allmänhet på
sträckbänken i högertrafikfrågan under hela
året gjorde regeringen i elfte timmen en
överraskande aktion i form av sonderingar hos de
demokratiska oppositionspartierna angående
möjligheten att genomföra reformen med
samfällda krafter. Resultatet blev enighet om att
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 4 01:37:56 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1962/0103.html