Den jättelika antennavstämningskretsen vid den nya Orlundasändaren. vetenskapliga kommitté, på att få klara, entydiga definitioner och få dem antagna av anslutna länder. Bearbetning av statistiska uppgifter om forskningsinsatser under en följd av år visar, att de ökar exponentiellt — de fördubblas på ett ganska ringa antal år, kanske redan på 5—7 år. Om man extrapolerar kurvor över den hittillsvarande ökningen, finner man att forskningen redan om 15—20 år skulle komma att anta helt orimliga proportioner. Man måste därför antaga att forskningsinsatsernas ökning kommer att avstanna relativt snart, åtminstone i de högst industrialiserade länderna. Vad detta kommer att medföra i form av eventuell stagnation i levnadsstandardhöjning och övrig utveckling är i dag mycket svårt att säga. Man har därför börjat att vetenskapligt undersöka sociologiska och andra följder av forskningen. Under sommaren anordnades en konferens på Harpsund, där en samordning av forskningen på hög nivå diskuterades av representanter för regering, forskning, undervisning och in dustri. Det var här ej frågan om någon form av statlig dirigering av forskningen utan närmast en överblick av hur forskningsanslagen fördelas på olika områden. Konferensen fick sitt efterspel i mitten av december, då regeringen tillkallade en forskningsberedning avsedd att bli ett forum för samråd om den långsiktiga inriktningen av den svenska forskningspolitiken. Regeringen har även beslutat tillkalla en särskild arbetsgrupp för att inom statsrådsberedningen förberedande behandla frågor av betydelse för regeringen vid utformningen av forskningspolitiken. Såväl forskningsberedningen som arbetsgruppen kommer att ledas av statsministern. De tidigare inrättade Malm- och Norrlandsfonderna utökades under året med en liknande fond, Riksbankens jubileumsfond, inrättad med anledning av Riksbankens 300-årsjubileum 1968. Fonden skapades genom att 250 milj. kr. av Riksbankens vinst avsattes till främjande av vetenskaplig forskning. Fonden skall börja användas år 1968 och beräknas då ha vuxit till cirka 300 milj. kr. Endast avkastningen, som beräknas till 10—15 milj. kr. årligen, skall utdelas. Bland de s. k. energiomvandlarna är det främst bränslecellerna som har tilldragit sig in-intresse och som inom överskådlig tid synes ha förutsättningar att komma till praktisk användning. En bränslecell förvandlar bränslet direkt till elektrisk energi. I USA satsar man årligen cirka 100 milj. kr. på bränslecellarbeten, och mellan 500 och 1 000 forskare och tekniker arbetar med problemen. Även i ett flertal europeiska länder, däribland Sverige, bearbetas dessa problem. En av fördelarna med bränslecellerna är att de har mycket hög teoretisk verkningsgrad, då de ej innefattar någon s. k. Carnot-process utan direkt omvandlar kemisk energi till elektrisk. De bästa resultaten har hittills erhållits med relativt dyrbara bränslen såsom väte, metylalkohol, natrium etc., men man är även ganska långt kommen när det gäller användningen av lättare petroleumfraktioner. Åtminstone för större stationära aggregat kan det säkerligen bli ekonomiskt att kracka petroleum till väte i en särskild process. Man räknar med att bränsleceller inom den närmaste framtiden skall kunna göras mycket driftsäkra, vilket bevisas ej minst därav att ett bränslecellsystem utvalts för att leverera den elektriska energien för den bemannade amerikanska månraketen Apollo. En bränslecell arbetar redan i en satellit, och arbeten pågår för att utveckla ett system för elkraftförsörjning av 130