POLISENS FÖRSTATLIGANDE I maj 1962 lade inrikesminister Rune Johansson fram den väntade propositionen med förslag om förstatligande av polis-, åklagar-och exekutionsväsendet, om vilket riksdagen sedan fattade beslut i december. Ett förstatligande synes, enligt propositionen, på ett tillfredsställande sätt kunna lösa de hittillsvarande bristerna i vårt polisväsende. Polisdistrikten har varit för små för att kunna skapa effektivt arbetande poliskårer, och dessutom har det saknats en samlande ledning på riksplanet. Propositionen understryker emellertid vikten av att man behåller kontakten med de lokala intressena och känslan av samhörighet mellan allmänhet och polis. I samband med förstatligan-get skall de tre verksamhetsgrenarna skiljas åt. Polischefs- och åklagaruppgifter läggs principiellt på skilda befattningshavare. Länspolischefen bör inordnas som tjänsteman i länsstyrelsen för att undvika dubbelorganisation, men i operativt hänseende måste han ha en självständig ställning, t. ex. för att leda trafikövervakningen i länet. Han bör kunna få en lika stark ställning som nu och tillförsäkras sådan självständighet genom uttryckligt stadgande i länsstyrelseinstruktionen. De nya polisdistrikten bör göras större än de gamla och ha poliskårer på minst 20 och helst 50 man. Huvuddelen av personalen bör förläggas till distriktets huvudort och återstoden fördelas på arbetsgrupper i distriktets periferi. Huvudstyrkan skall svara för kontinuerlig bevakning dygnet runt med hjälp av motorfordon och radio. Den skall också i princip sköta utredningarna. Statspolisen avvecklas och fördelas på distrikten. Men även framdeles bör personal samman hållas länsvis för t. ex. trafikövervakning. För Stockholms del gäller ej den regionala organisationsplanen, och även för Göteborg och Malmö kan en särreglering komma i fråga. Tyngdpunkten i polisledningen skall emellertid i princip förläggas till länsplanet. Det centrala organet, rikspolisstyrelsen, bör främst ha en rådgivande och inspekterande uppgift men dessutom direktivrätt i vissa avseenden, t. ex. i fråga om trafikövervakning och bekämpning av vissa brott, som illegal narkotikahandel, järnvägs- och poststölder, valutabrott, samt verksamheten för att hindra och uppdaga spioneri o. dyl. I det nya åklagarväsendet skall i ett åklagar-distrikt finnas en eller flera distriktsåklagare. På det regionala planet skall länet vara verksamhetsområde för länsåklagare. Skäl finns ej att ändra åklagarorganisationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Statens kostnader för förstatligandet torde i huvudsak komma att stanna vid kommunernas nuvarande kostnader, i runt tal 290 miljoner kr. Under en övergångstid bör kommunerna åläggas att bidra med driftskostnaderna. Förstatligandet skall genomföras från den 1 januari 1965, medan rikspolisstyrelsen inrättas redan från den 1 juli 1964. Sedan sommaren 1962 är en särskild polisberedning med statssekreteraren i inrikesdepartementet Carl G. Persson som ordförande och med en särskild rådgivande parlamentarisk nämnd vid sin sida sysselsatt med att i detalj organisera de nya polis-, åklagar- och exekutionsväsendena, en mycket omfattande arbetsuppgift med hänsyn till den relativt knappa tid som återstår till reformernas genomförande. FORSKNINGSFOND PÅ 250 MILJONER I skrivelse till riksdagens bankoutskott, offentliggjord den 1 mars, föreslog bankofullmäktige bl. a. att av riksbankens tillgångar värdepapper till ett bokfört värde av 250 milj. kr. avskiljes för en blivande jubileumsfond till främjande av till Sverige anknuten vetenskaplig forskning. Riksbanken fyller 1968 300 år. Då i fonden ingår bl. a. lågprocentiga obligationer bokförda långt under dagsvärdet blir fonden något större än 250 milj, och det beräknas att den 1968 skall ha nått ett dagsvärde av 300—350 milj, med en årlig avkastning på 10—15 milj. kr. Donationens framtida avkastning bör enligt bankofullmäktige användas till att utan begränsningar till vissa ämnesområden främja antingen i Sverige, av svenskar eller andra, eller i utlandet av svenskar bedriven forskning. Riktlinjer och bestämmelser om donationens användning föreslås utarbetade av en av riksdagen utsedd kommitté med statsministern som ordförande, i vilken ytterligare någon representant för regeringen och representanter för bankofullmäktige bör ingå. Fondens tillgångar skall förvaltas av riksbanken. 12 177