Scenbild från ”Köpmannen i Venedig”. I bildens centrum Morgan Andersson (med lång halsduk) som en av köpmannens vänner, Christina Schollin som Portias sällskapsdam, Gunn Wållgren som Portia, Sven-Bertil Taube som en av köpmannens vänner och Georg Rydeberg som Shylock. TEATERÅRET Av PER ERIK WAHLUND tz ungi. Dramatiska teaterns spelår förrycktes A av i och för sig hedersamma gästspel i Seattle och Paris; vårsäsongen blev den mest förströdda på många år, även om den avslutades med ett utropstecken, Alf Sjöbergs uppsättning av libanesen Georges Schéhadés Resan. En cause célèbre, som väckte lika mycket löje som förargelse, var att nationalscenen och dess närmaste konkurrent vid Norra Bantorget exakt samtidigt hade reprispremiär på Fröken Julie, och i övrigt kunde man för Dramatens del notera något så sällsynt som ett gästspel av en nygrekisk ensemble, Piraikon Theatron. Hösten blev betydligt starkare. O’Neills postuma drama Bygg dig allt högre boningar imponerade visserligen måttligt på hitresta amerikanska kritiker, men föreställningen som sådan fick lysande lovord. Både beundran och — en smula ovederhäftigt — klander kom Sjöbergs inscenering av Köpmannen i Venedig till del. Irma Christenson gjorde en uppskattad insats i Samuel Becketts till det absurda avdramatiserade antipjäs Lyckans dar. Om Stockholms stadsteater fortsatte åsikterna att bryta sig. Från högerhåll påtalades det onekligen imponerande driftsunderskottet; privatteatrarna opponerade sig mot ett abonnemangssystem som ansågs dumpa biljettpriserna. Däremot blev det allt tydligare att den omstridda skådebanan konstnärligt nått en viss 13 193