ARBETSMARKNADEN Av redaktör STEN NATT OCH DAG Avtalsrörelsen företedde år 1962 flera märkliga drag av vilka följande tre förtjänar särskild uppmärksamhet. 1) Stora skillnader i de överenskomna avtals-cnliga höjningarna från i genomsitt 4,3 procent för industriarbetarna till i genomsnitt nära 21 procent på handelsanställdas tarifflöner. 2) Överenskommelse om att i etapper genomföra principen om lika lön för lika arbete, så att de speciella kvinnolönerna försvinner inom loppet av tre år. 3) Stora höjningar över lag för låglönegrupperna. Efter utdragna och i slutskedet mycket spännande förhandlingar träffade Arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen (LO) den 29 mars en uppgörelse om lönerna för industriens arbetare, gällande tvåårsperioden 1962—63. Liksom tidigare centrala överenskommelser sedan mitten av 1950-talet fick det nya avtalet formen av en rekommendation till anslutna förbund på ömse sidor att prolongera avtalen för en tid av två år med ändringar efter vissa riktlinjer. Inom varje avtalsområde ställdes för första avtalsåret till parternas förfogande ett utrymme för lönejusteringar, som skulle motsvara en höjning av de vuxna arbetarnas timförtjänst med 2,75 procent — dock lägst 17 öre vid arbete på ackord och lägst 19 öre vid arbete på tidlön. För andra avtalsåret skulle lönejusteringarna motsvara en höjning av de vuxna arbetarnas timförtjänst med 2,25 procent — men lägst 14 öre vid arbete på ackord och lägst 16 öre vid arbete på tidlön. I den mån den statliga dyrortsgrupperingen legat till grund för avtalens ortsgruppering skulle den andra ortsgruppen i avtalen slopas och orterna i denna uppflyttas i tredje gruppen. Avtal, som innehöll bestämmelse om helglön, skulle ändras så, att helglön i fortsättningen togs med vid beräkningen av semesterlön. Samtidigt härmed träffade SAF och LO en särskild överenskommelse om grupplivförsäkring omfattande alla arbetare över 21 år i till SAF anslutna företag att gälla fr. o. m. den 1 januari 1963. Om den försäkrade vid dödsfallet ej fyllt 55 år utgör försäkringsbeloppet 24 000 kr. Har vederbörande fyllt 55 men ej 56 år reduceras beloppet med 2 000 kr. Sedan fortsätter reduktionen med 2 000 kr. i varje följande äldre ettårsklass. Äldsta klassen avser arbetare, som fyllt 65 men ej 67 år. För sådana arbetare utgör beloppet 2 000 kr. Försäkringen beräknas komma att omfatta omkring en miljon arbetare. Överenskommelserna om kvinnolönerna och införande av likalönsprincipen under loppet av tre år träffades vid förhandlingar mellan de olika förbunden, varvid man inom de olika facken valde olika metoder för att uppnå målet. De etappvisa höjningarnas storlek varierar också från fack till fack. Ännu i början av 1963 hade LO inte fått klar sin sammanställning över hur avtalet i praktiken verkat. Så mycket är emellertid klart, att 350 000 kvinnor anslutna till LO under 1962 fick större procentuella lönehöjningar än sina manliga kolleger. Att ange de exakta talen låter sig emellertid tyvärr ej göras när detta skrives. Lägger man ihop de generella lönehöjningarna, värdet av grupplivförsäkringen samt värdet av de smärre avtalsförbättringar, som i olika detaljer genomfördes vid de förbundsvisa förhandlingarna, kommer man fram till att industriarbetarna 1962 uppnådde en genomsnittlig höjning av sina timlöner med 4,3 proc. De goda konjunkturerna med hög sysselsättning fortsatte emellertid under hela 1962 och löneglidningen — d. v. s. lönehöjningar utanför de avtalsmässiga — beräknades preliminärt till omkring 3,7 procent, vilket är en för perioden 1956—62 normal siffra. Totalt steg alltså industriarbetarnas löner med 8 procent, av vilka 4,3 är avtalsenliga höjningar och 3,7 procent höjningar utöver de avtalsenliga. För 1963 beräknas de avtalsenliga höjningarna till 3,5 procent, och om inga motåtgärder mot löneglidningen visar sig effektiva anses det troligt att denna kommer att uppgå till lägst 3 procent. Sedan SAF—LO-avtalet förelåg klart blev det snabb islossning över hela avtalsfältet. Natten till den 18 april slöt sålunda SAF ett avtal med Svenska industritjänstemannaförbun-det, SIF, innefattande en tvåårsuppgörelse om löner, en femårsuppgörelse om semester samt en tvåårig uppgörelse om övriga allmänna anställningsvillkor. Det generella lönetillägget blev 4 procent för 1962 och 3,5 procent för 1963. Utöver detta grundtillägg fick emellertid SIF:s cirka 30 000 kvinnliga medlemmar ett extra generellt lönetillägg om 4 procent för 1962. Även för 1963 fick industriens kvinnliga 206