ministern att någon organisatorisk differentiering inte skulle förekomma. Om så visar sig lämpligt kan dock begränsade försök därmed företas vid statens försöksskolor även i lägre årskurser än den sjunde. Om det kommande högstadiets utformning enligt en läroplan med tillvalsämnen föreslogs att det skulle finnas ett antal studievägar grundade på en kärna av gemensamma ämnen och ämnesgrupper samt — i årskurs 9 — av vissa linjer. I årskurs 8 skulle det kommande linjevalet förberedas genom tillval av karaktärsbe-tonade ämnesgrupper — med teknisk orientering respektive handelskunskap — med anknytning till motsvarande linjer i årskurs 9. Sistnämnda årskurs avses att utöver gymnasieför-beredande linje bestå av allmänpraktiska, tekniska, mekaniska, merkantila, socialekonomiska, hushållstekniska och handelslinjer. För undervisningen i timplanens gemensamma ämnen i årskurserna 7 och 8 förordas att eleverna hålles samlade i sina ursprungliga klasser så långt de praktiska omständigheterna medger, medan de i tillvalsgrupperna och linjerna i årskurs 9 får omgrupperas efter sina val. Med avseende på skolans innehåll och utformning fäster man sig mest vid det förhållandet att engelska som första främmande språk skall bli obligatoriskt ämne för samtliga elever i normalklasser från och med fjärde till och med sjunde skolåret, samt att den enskilde eleven inte skall kunna få undervisning i mer än två främmande språk på grundskolans högstadium. För de obligatoriska övningsämnena musik, teckning och slöjd på högstadiet har beredningen föreslagit viss valfrihet för eleverna och denna anordning kommer tills vidare att prövas. Den praktiska yrkesorienteringen, som i försöksskolan kom i årskurs 9 och endast avsåg de elever som valt att gå y-linjen, flyttas nu till årskurs åtta och skall omfatta samtliga elever. Samtidigt kortas tiden ned från fyra till tre veckor. Påbyggnader på grundskolan Som en ersättning för och vidareutveckling av de praktiska realskolorna och högre flickskolorna hade skolberedningen föreslagit en form av tvååriga, frivilliga och examensfria påbyggnader på grundskolan, de s. k. fackskolorna. I propositionen signalerar statsrådet sin avsikt att tillkalla ett antal sakkunniga för att företa en överarbetning av skolberedningens läroplansförslag, men i princip föreslås att fackskolor efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t skall få upprättas redan från och med höstterminen 1963. Mera allmänt förutsättes organisationen komma i gång med början omkring 1965. Detta betyder att den praktiska realskolan och högre flickskolan skall upphöra som särskilda skolformer och uppgå dels i grundskolan och dels i fackskoleorganisatio-nen. Viss uppmärksamhet ägnas i propositionen åt de privata skolorna, som även i fortsättningen kommer att få statsbidrag under vissa villkor. Först och främst får de inte drivas så att de kommer i strid med eller motverkar den målsättning, som statsmakterna fastställer för den obligatoriska skolans utformning och utveckling, men därutöver ställer man kravet att den undervisning, som skolan meddelar, till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen skall motsvara den obligatoriska skolans. Innebörden härav är närmast den att den privata skolans organisation och arbete inte får läggas upp med ensidig inriktning mot någon viss be stämd grupp elever på sådant sätt att i realiteten en urvalsskola av äldre karaktär bibehålies. Självfallet behandlar en så utomordentligt omfattande proposition, som den som gäller reformeringen av hela den obligatoriska skolan, en mångfald andra frågor än dem som här i korthet berörts, alla var för sig intressanta och betydelsefulla: det gäller elevvård och skolans sociala anordningar, klassföreståndarskap, femdagars skolvecka, lärarutbildning och lärarfortbildning, lärarnas arbetsbörda, skolöverstyrelsens organisation o. s. v., för att blott ge några exempel. På väsentliga punkter framkallade regerings-förslaget ingen erinran i de motioner, som framfördes från oppositionspartierna — man var helt enkelt ense om de grundläggande principerna i skolförslaget, skolpliktstidens längd, elevernas fria val, målsättningen i stort, inrättandet av fackskolor och avvecklingen av paral-lellskolesystemet. Av egentligt intresse är endast högermotionen, som i en betydelsefull fråga, nämligen högstadiets organisation, markerar en linje, som avviker från Visbykompro-missen. Politiskt har övriga partier försökt utnyttja detta s. k. avhopp för att misstänkliggöra högerns inställning till skolreformen som sådan — i själva verket har dessa båda frågor inte något som helst samband. I högermotionen — som för övrigt just på denna punkt nära överensstämmer med den läraropinion, som senare 228