under riksdagsbehandlingen kom till uttryck — framförs kravet att grundskolans lokala ledning skall äga rätt att i den utsträckning så är påkallat av praktiska omständigheter föra samman eleverna i högstadiets sjunde respektive åttonde årskurs i klassavdelningar på grundval av elevernas fria val av ämnen och av alternativkurser. Gemensamt för oppositionspartiernas motioner är i övrigt deras starka krav på längre gående åtgärder för skolans och undervisningens upprustning än vad regeringen velat föreslå — särskilt observerar man i detta sammanhang kravet på en ytterligare sänkning av elevantalet i klasserna. I själva verket kan man konstatera att en upprustning av materiel samt personella och pedagogiska resurser synes vara en förutsättning för oppositionspartiernas accepterande av skolreformen. Riksdagsdebatten tillförde inte problemkomplexet några väsentliga, nya synpunkter utan det var i huvudsak gamla argument som fördes fram. Beslutet påverkades, som sagt, inte heller av vad som förekom, utan ecklesiastikministern kunde på alla betydelsefulla punkter konstatera att riksdagen följt hans förslag. Under hela tiden riksdagsbehandlingen pågick förekom i ecklesiastikdepartementet ett intensivt författningsarbete i syfte att få fram en ny skolstadga till den 1 juli. Även löneför-fattningarna berördes av skolreformen på ett ingående sätt genom att det gamla avlönings-reglementet för folkskolan avskaffades och statens allmänna avlöningsreglemente skulle göras tillämpligt på grundskolans lärare. Helt lyckades man inte hålla tidsschemat, som siktade på att författningarna skulle finnas tillgängliga, när de skulle börja gälla. Men när höstterminen 1962 började fick samtliga lärare genom statsverkets försorg var sitt exemplar av den nya skollagen och den nya stadgan — en informationsåtgärd, som verkligen möttes med uppskattning. Som en följdföreteelse till skolreformen har anmält sig behov av en reformering av lärarutbildningen, närmast avseende högstadiets lärare. Det är en fråga som visserligen i sig själv varit aktuell länge, men den obligatoriska skolans omorganisation, tillkomsten av fackskolor och den pågående utredningen om en reformering av gymnasiet nödvändiggör en modernisering av ämneslärarutbildningen och en anpassning till nya förhållanden. I tilläggsdirektiv till lärarutbildningssakkun-niga har ecklesiastikministern också bejakat det föreliggande utredningsbehovet. Av praktiska skäl anses det motiverat a’t de sakkunniga i första hand prövar förutsättningarna för att organisatoriskt knyta samman den ämnesteore-tiska och den praktisk-pedagogiska utbildningen till en organisatorisk enhet inom ramen för de filosofiska fakulteterna och en utbyggd lärar-högskoleorganisation. Med hänsyn till vikten av att så snart som möjligt komma i gång med den avsedda reformeringen av lärarutbildningen bör man helst undvika att skapa sådana nya eller omfattande utbildningsenheter som skulle fordras om man valde att förlägga den ifrågavarande utbildningen utanför universiteten, hävdar statsrådet. Även rekryteringsskäl talar för det här angivna alternativet. I direktiven heter det vidare att det är angeläget att utreda en mera adekvat utformad examen för lärare i läroämnen än den nuvarande ämbetsexamen. De enskilda teoretiska ämnena i examen bör anpassas till ämnesupp-sättningen och de skilda skolämnenas innehåll och inbördes avgränsning på högstadiet. Vidare bör examen omfatta om möjligt samtliga utbildningsmoment, alltså inte blott de ämnes-teoretiska. Examenskombinationerna bör utformas så att lärarna får en så bred ämnes-behörighet som möjligt. Ecklesiastikministern framhåller att en ny utbildningsgång med klar inriktning på läraryrket inte får utformas så att dess konstruktion begränsar rekryteringsunderlaget för lärarutbildningen eller eljest verkar mindre attraktiv på de ungas val av högre utbildning. Reformeringen av utbildningen av lärare i läroämnen på grundskolan berör givetvis även utformningen av lämpliga vägar för klasslärare att genom kompletterande utbildning förvärva behörighet för arbetsuppgifter på högstadiet. Likaså måste utredningen ge sig i kast med frågor som berör utbildningen av gymnasielärare. Gymnasieutredningen och lärarutbildningssak-kunniga förutsättes att, så snart gymnasieutredningen kan precisera målsättningen för de gymnasiala skolformer, som kommer att omfattas av utredningens blivande förslag, i samverkan utarbeta närmare förslag i lärarfrågan. Genom direktiven har de sakkunniga även fått i uppdrag att utreda en del specialfrågor. Sålunda medför riksdagsbeslutet om att studiet av engelska skall påbörjas i årskurs 4 ett behov av lärare som kan ta hand om denna undervisning. I detta hänseende har utredningen redan hunnit framlägga ett förslag till en provisorisk lärarutbildning i engelska, som i viss utsträckning anknyter till de behörighetskurser som redan finnes. Skillnaden är dock den att lärarutbildningen i engelska blir obligatorisk för folkskollärare på bekostnad av utbildning 229