EKONOMISK ÖVERSIKT Av TORE BOMAN UTLANDET Världsläget Under efterkrigstiden har ju den amerikanska konjunkturen varit betydligt mindre stabil än de västeuropeiska ländernas. Ekonomer av facket har ansett sig kunna inregistrera ”recessioner” vart fjärde eller vart tredje år i USA, nämligen 1949, 1953/54, 1957/58 och 1960. I Västeuropa anses å andra sidan konjunkturförsämringarna bara ha återkommit vart femte år eller så (1951/52 och 1958). Den hittills under efterkrigsperioden vunna erfarenheten av konjunktursvängningarna skulle därmed — särskilt om man kalkylerar med en sådan successivt förkortad periodicitet som man kunnat iaktta i USA — peka på en ny nedgång i såväl den amerikanska som den västeuropeiska konjunkturen någon gång under 1963—1964. Men hurudan blev då utvecklingen under 1962? I Förenta staterna hade ett ”Kennedyupp-sving” satt in på våren 1961, och även om det knappast hade blivit så kraftigt som man hoppats, var optimismen ändock påfallande i USA i början av 1962, särskilt som en hög efterfrågan på konsumtionsvaror och en expanderande bostadsproduktion vid denna tid syntes kunna ge ny stimulans åt ekonomien. Framtids-bedömningen förblev emellertid försiktig inom företagssektorn, och under vårens lopp tycks investeringsplanerna snarare ha justerats ned än upp. Kennedys häftiga motstånd mot en av stålbolagen utannonserad prisstegring blev därefter signalen till en dramatisk baisse på New York-börsen i maj, vilken också gav eko på de europeiska börserna. Allmänt kan man konstatera att den amerikanska produktionen fortsatte att stiga under 1962, ehuru tempot i produktionsuppgången ganska snart dämpades. Särskilt mellan andra och tredje kvartalet blev uppgången obetydlig. Under årets sista månader framkom dock återigen tecken på förnyad livaktighet inom ekonomien. Härtill ansågs vid årsskiftet 1962/63 främst den lyckliga upplösningen av Kuba-krisen — den skulle ha framkallat större självtillit inte bara i politiska kretsar utan också inom näringslivet — och förnyade antydanden från administrationens sida om skattelättnader ha bidragit. Ur flera synpunkter kan man säga att Västeuropa under 1962 drabbades av fenomen som man hittills under efterkrigstiden främst brukat förknippa med den amerikanska ekonomien. Allvarliga tecken på överkapacitet började sålunda framkomma i allt fler västeuropeiska länder. Särskilt gällde dessa järn- och stålverken, gruvdriften (kol, järnmalm), aluminiumframställningen, massaindustrien, skeppsbyggc-riet m. fl. branscher. Vinstmarginalerna krympte också betänkligt som ett resultat av växande lönekostnader och minskade möjligheter för företagen att i det skärpta konkurrensläget kompensera dessa genom prishöjningar. Mot den angivna bakgrunden är det ganska naturligt att den västeuropeiska industriens investeringar skulle komma att utvecklas ogynnsamt. På sina håll, exempelvis i Storbritannien, synes de t. o. m. ha undergått en absolut minskning under senare delen av året. Nämnas kan också att den nedskärning av lagerhållningen som inleddes i flertalet västeuropiska länder under sommaren 1961, och som ej minst inverkat menligt på de svenska exportmöjligheterna, tycks ha fortsatt under större delen av 1962. Å andra sidan kan man kanske konstatera, att avmattningen inom vissa sektorer balanserades av fortsatt hög eller ökad aktivitet på andra områden. 1962 blev sålunda över lag ett mycket gott år för den kemiska industrien, bilproduktionen m. fl. branscher. De starkt stigande lönerna i flertalet västeuropeiska länder ledde också till ökad efterfrågan på en rad konsumtionsvaror (kläder, färdiga livsmedel m. m.). För att motverka investeringsavmattnin-gen inom näringslivet tillät vidare många regeringar de offentliga utgifterna att svälla och stimulerade på olika sätt bostadsbyggandet, som under året satte nya rekord i t. ex. Västtyskland och Sverige. Uppgången i den totala produktionen i USA kan mycket preliminärt uppskattas till 5 procent i fasta priser, medan den genomsnittliga produktionstillväxten i Västeuropa enligt OECD:s beräkningar uppgick till något sådant som 4 volymprocent. Fortsatt hög fram-stegstakt uppvisade särskilt Frankrike och Italien. Däremot dämpades tempot i Västtyskland. Nedan visas produktionsökningen i USA och vissa andra länder inom den västliga sfären enligt uppgifter från olika internationella och nationella institutioner. 239