Motorsporten Motorsporten hade under 1962 sitt hittills framgångsrikaste år. I synnerhet på motorcykelsidan rasade guld och ära över svenskar, och Svenska motorcykelförbundet, nu medlem av RF liksom Svenska bilsportförbundet, kunde glädja sig åt att hysa inte mindre än tio världsmästare inom sina led. Värst av dem var inte oväntat Rolf Tibblin som vann VM både individuellt och i lag i motocross 500 cc. På bilsidan gjorde Ewy Rosqvist och Ursula Wirth, fabriksförare hos Daimler-Benz, sen sation och vann Argentinas Grand Prix, medan Saab-duon Erik Carlsson—Gunnar Häggbom överraskande tog hem Monte Carlo-rallyt. Rosqvist och Carlsson kom båda på andra plats i rally-EM. Motorsporten är nu definitivt på väg ur den vågdal den befunnit sig i under några år, och de båda förbunden har tillsammans inte mindre än 46 000 medlemmar av vilka drygt 9 000 är aktiva förare. De publika tävlingarna samlade under året i runt tal 625 000 åskådare. Motorcykelsporten Det internationella utbytet slog alla rekord. Inte mindre än 824 svenska starttillstånd för utländska evenemang utfärdades och 279 utländska förare deltog i svenska tävlingar. I dessa tal ingår dock ej det flitiga internordiska utbytet. Ett tiotal svenskar har dessutom för kortare eller längre tid haft generellt starttillstånd för utländska klubbar. Federationen har officiellt representerats i VM i motocross och speedway, EM på sandbana, International Sixdays både i trial och i tillförlitlighet samt i ett flertal landskamper. Ove Fundin blev trots skada bäste svensk och tillika bronsmedaljör i VM-finalen i speedway som åter kördes på Wembley. Britten Peter Craven vann och av svenskarna blev Björn Knutsson 4:a, Göte Nordin 5:a, Sören Sjösten 9:a, Rune Sörmander 10:a och Agne Carlsson 13:e man. Lag-VM blev en svensk triumf genom Fundin, Knutsson, Nordin, Sörmander och Sjösten. Rolf Tibblin blev dubbel världsmästare i motocross 500 cc. Individuellt följdes han i protokollet av landsmännen Gunnar Johansson, Sten Lundin, Ove Lundell och Bill Nilsson och dessa fem vann lika suveränt Motocross des Nations, det vill säga lag-VM. I 250-klassen blev Torsten Hallman världsmästare och svenskarna Jan Johansson, Sune Skogsmo, Olle Pettersson, Sivert Eriksson och Stig Rickardsson beläde andraplatsen i lagtävlingen. Lag-NM i klassen vanns klart av Sverige. EM på sandbana hemfördes av Bertil Strid som därjämte vann NM individuellt och ingick i vårt segrande lag. En dubbel landskamp på sandbana mot Finland förlorades med siffrorna 70—89 medan Sverige lyckades besegra Norge med 83—73. I tillförlitlighet slogs Finland tillbaka så knappt som med 22—21 medan ett B-landslag i motocross gjorde 14—8 mot samma land. I isracing slog Sverige Sovjet och Finland. Siffrorna blev 54—48—30. I Tatra Trial tog Staffan Eneqvist, Erland Andersson, Tage Magnusson, Bo Sjösvärd och Kurt Öberg guldmedaljer. I International Sixdays skördade följande oktett samma lager: Tage Magnusson, L. O. Hagman, Erland Andersson, Bengt Eriksson, Sven Falk, Berndt Hasselrot, Lars Sell-man och Sigward Bände. En svensk förare, Sven Olof Gunnarsson, lyckades i Finlands Grand Prix för motorcyklar — ingående i VM — bli tvåa i stora klassen och nådde därmed den bästa svenska placeringen i VM genom tiderna. Svenska mästare blev: Rolf Tibblin, motocross 500 cc; Upplands-Väsby MK, lag 500 cc; Torsten Hallman, motocross 250 cc; Ola Magnusson, motocross juniorer 500 cc; Sven Fahlén, sandbana; Ove Fundin, speedway; Sten Karlsson, juniorspeedway; Dackarna, parspeedway; Vargarna, lagspeedway; Erland Andersson, trial; Björn Knutsson, isracing; Ford ”Cardinal” i tysk utformning. 281