Moskvademonstranter har klättrat upp på staketet utanför amerikanska ambassaden och viftar med plakat med texten ”Händerna bort från Kuba” och ”Ned med blockaden”. KUBAKRISEN Av redaktör PER PERSSON Kubaproblemet hade plågat USA i ständigt ökad omfattning ända sedan Castroregi-men fick fast fot på ön och denna alltmera började fungera som en rysk lydstat. På europeiskt och annat håll tog man inte alltid den amerikanska irritationen över rysk — och kinesisk — infiltration i den Nya världen alltför allvarligt. Men perspektiven ändrades när på hösten 1962 hela Kubaproblemet plötsligt exploderade i en ytterligt allvarlig världskris. Sovjet försökte snabbt anlägga baser för offensiva atomraketer på ön. USA upptäckte detta genom flygspaning och president Kennedy inledde omedelbart motåtgärder mot vad han kallade ett ”dödligt hot”. Han blixtmobiliserade väldiga styrkor och satte de amerikanska väte-bombsrobotarna i larmberedskap samtidigt som han tillgrep vad som enligt internationell rätt utgör en form av krigshandling — en flott blockad av Kuba. Detta var den första direkta konfrontationen i historien mellan två atommakter. En hel värld höll andan medan de två giganterna stod mot varandra och bildligt talat stirrade varandra in i vitögat. Sovjet blinkade först. Efter en serie budskap mellan Moskva och Washington — en del offentliggjordes aldrig — och tillbakavisade ryska försök till köpslagan gick Krusjtjev med på att dra tillbaka det 40-tal atomraketer han placerat på ön. Så småningom föll han också undan beträffande ett lika stort antal relativt föråldrade jetbom-bare av typen IL-28. Generalsekreterare U Thant och FN ingrep under krisens mest explosiva skede för att få parterna till förhandlingsbordet och lyckades skapa ett kort andrum under ett kritiskt skede av krisen. FN:s försök att lösa inspektionsproblemet gav dock inga resultat. Förhandlingar mellan amerikaner och 392