Jublande museimaner på scooters åker genom Algers centrum med fanor på självständighetsdagen. först efter tio dagar av våldsdåd sträckte OAS vapen även där. Den algeriska folkomröstningen för eller emot ett fritt Algeriet på Évianavtalets grund genomfördes den 1 juli under feststämning och utan några oroligheter. Över 99 procent av väljarna röstade ja och även bland europeerna fick den positiva linjen stor majoritet, fast många avstod från att rösta. Så snart därmed Algeriets väg mot självständighet låg klar, började den av det yttre trycket skapade enigheten inom FLN-ledningen att brista. Splittringen kom först i dagen när en av den provisoriska regeringens inflytelserikaste ministrar, Mohammed Khider, plötsligt lämnade regeringen. Konflikten bröt ut i full låga då regeringschefen Ben Khedda lät upplösa ledningen för den i Tunisien och Marocko stående ALN-armén, de enda reguljära algeriska stridskrafter som fanns, och degradera arméchefen, överste Boumedienne, och två av hans närmaste män under motivering att de stämplat mot regeringen. Den betydelsefullaste av vice premierministrarna, Ben Bella, protesterade skarpt mot åtgärden och stora delar av den 45 000 man starka reguljära armén förkla rade att deras lojalitet mot Boumedienne var obruten. Både idémässiga och personliga motsättningar låg bakom tvisten. Ben Khedda befarade att den populäre Ben Bella, stödd på ALN-armén, som inte tagit aktiv del i befrielsekampen, skulle söka tillvälla sig diktatorisk makt och gå in för en mer radikal och ”Nasserinspi-rerad” socialism än som Ben Khedda själv förordade. Ben Bella och arméofficerarna, ivriga att komma i rampljuset efter år av overksamhet bakom de franska ”dödslinjerna” utmed gränserna, fruktade å sin sida, att Ben Khedda skulle skjuta dem åt sidan och främst lita på de irreguljära, sämre utrustade men stridsva-nare förband som inom Algeriet fört befrielsekampen mot fransmännen. De ansåg också att Ben Khedda, inte minst genom att godta uppgörelsen med OAS, visat sig för samarbets-vänlig. Den 3 juli proklamerade de Gaulle officiellt Algeriets självständighet och samma dag gjorde Ben Khedda tillsammans med irreguljära förband och ALN-trupper ett triumfatoriskt intåg i huvudstaden Alger. Ben Bella var inte med. Han begav sig i stället till Tlemcen, där han 400