TIDNINGSDÖDEN FORTSÄTTER Det väckte stort uppseende och på sina håll en verklig indignation, när A-pressens förlagsbolags styrelse den 8 november meddelade, att förlagsbolaget icke längre kunde lämna de bidrag som krävdes för att utge de socialdemokratiska tidningarna Ny Tid i Göteborg och Kuriren i Uddevalla. Styrelsen för det tryckeribolag, som utgivit de båda tidningarna, beslöt därefter enhälligt att vid årsskiftet nedlägga de båda tidningsorganen. Även andra svenska tidningar har drabbats av samma öde. Köpings-Posten, som i fjol firade sitt 75-årsjubileum, måste vid midsommartiden upphöra att utkomma. Söderhamns Tidning, som grundades 1878, har på senare tid tryckts dels i Hudiksvall, dels på tidningens gamla tryckeri i Söderhamn, och den har nedlagts den 1 december. Under de senaste åren har även en del andra tidningar måst upphöra med sin verksamhet. Dit hör t. ex. Sundsvalls-Posten och Värmlandsposten, som båda upphörde vid nyåret 1963, vidare Varbergs Tidning, Motala-Posten, Arvika Tidning, Sala-Posten, Askersundsbygdens Tidning, Huskvarna-Posten, Hallands Dagblad, Hallänningen m. fl. Tecknar-Anders syn på LO:s tidningspolitik. I en del fall har en sammanslagning skett mellan olika tidningsorgan, och även om avsikten varit att hålla båda i gång, har förr eller senare den ena eller andra måst läggas ned. Detta är icke någon ny företeelse. Sedan en rätt lång tid tillbaka har det visat sig omöjligt att ekonomiskt driva tidningsföretag, som tidigare under längre eller kortare tid utan svårighet kunnat utges. De finansiella svårigheterna har blivit alltmera kännbara och till slut icke kunnat övervinnas annat än genom bidrag av en eller annan art. Sålunda blev under 1950-talet inte mindre än 64 dagliga tidningar antingen nedlagda eller omlagda till veckotidningar. I fråga om Ny Tid och Kuriren föreligger också en ekonomisk nödsituation. Ny Tid, vars första nummer utkom 1892, har haft en upplaga på mellan 40 000 och 50 000 exemplar men har likväl icke kunnat hållas flytande. Förlusterna har uppgivits till i genomsnitt 3 milj. kr. om året. Kuriren startades 1901 som den sjätte i ordningen av Sveriges arbetartidningar, och den blev daglig 1934. Redan i januari var det tal om att den skulle läggas ned. Tidningens upplaga, 11 000 ex., var otillräcklig, och perioder av ekonomiska svårigheter hade vid olika tillfällen funnits. Huvudorsaken till att Ny Tid nu måste nedläggas är emellertid landsorganisationens inköp år 1956 av Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. Köpeskillingen för de båda Kreugerska tidningarna uppgick, inklusive vissa skulder, till 32,5 milj. kr. Under åren 1956—1962 har vidare ett tillskott krävts på i runt tal 70 milj, kr. Om denna stora tidningsaffär har kostat landsorganisationen 100 milj. kr. eller mera är det ju förklarligt om ökade utgifter inte kan bäras. Men socialdemokraterna på västkusten har av naturliga skäl med bitterhet mottagit beskedet om tidningsdöden. Ny Tid har haft en rad synnerligen dugliga redaktörer och har som opinionsbildande organ förvisso haft en avsevärd betydelse. Nu får man räkna med att få en ”göteborgsk” eftermiddagstidning i en ”fjärrtryckt” västsvensk version. Anmärkningsvärt är att en av de äldsta och mest ansedda medarbetarna i Ny Tid, numera pensionerade andreredaktören Stefan Oljelund, har yttrat följande: ”Ny Tids nedläggning i den allmänna tidningsdöden inom arbetarpressen är ett tecken på att socialdemokratien fullgjort sin uppgift och inte längre behöver några kamporgan!” 64