KYRKOKRÖNIKA Av redaktör LENNART EDSTRÖM Den ojämförligt viktigaste händelsen i svenska kyrkan under 1963 var det med stort intresse motsedda kyrkomötet. Med 1957 och 1958 års kyrkomöten och dess intensiva debatter om kvinnliga präster samt den fortsatta diskussionen och motsättningarna som bakgrund hade man väntat sig en stor uppgörelse igen. Utspelet inför mötet var också rätt oroande ur deras synpunkt, som nu äntligen önskade en normalisering av förhållandena. Diakonistyrelsens socialetiska delegation, om vilken väntades stor strid, rönte stor uppmärksamhet, medan lustigt nog den mycket omtalade kritiken mot delegationen knappast konkretiserades alls. Det verkade som om den var allmänt känd, vilket nog är ett misstag. Men när mötet väl kom i gång så visade det sig, att detta kyrkomöte skulle bli ett avspänningens möte trots allt. Bara i några undantagsfall gjordes avsteg från denna linje. En stark centerfalang kom att dominera kyrkomötet, varigenom ytterlighetsivrarna kom i klart underläge. Det diskuterades sedan livligt om detta nu kunde gagna kyrkan men det kan bara framtiden utvisa. Under alla förhållanden så vann denna centerlinje bl. a. då det gällde valet till styrelse i Diakonistyrelsen. Det myckna talet om särlistor o. d. inför detta val förblev bara tal. När valet ägde rum yttrade sig ingen, men det kan också ha berott på att förslagsställarna kom av sig i det spännande slutskedet. Vid kyrkomötet slogs fast, att kyrkan icke är villig att släppa sin medverkan i kyrkolag-stiftningen, något som författningsutredningen anser. Kyrkomötet är en hörnsten i vårt på samverkan mellan stat och kyrka uppbyggda kyrkoskick, sade ärkebiskop Gunnar Hultgren bl. a. i sitt inledningsanförande. Kyrkomötet beslöt att godkänna lagförslaget att kyrkorådet skall få bestämma om kyrkas upplåtande för andra ändamål än gudstjänster, där pastor även i fortsättningen har bestämmanderätten. Vidare gick kyrkomötet denna gång med på att skriftligt utträde ur kyrkan skall få ske från den 1 januari 1964. Den länge efterlysta lösningen på frågan om prästs vigselskyldighet kom inte heller till detta kyrkomöte trots att regeringen fått upprepade påstötningar. Genom en motion av biskop Martin Lindström i Lund gjorde emellertid kyrkomötet nu en ordentlig påminnelse genom att föreslå regeringen att godta hovrättspresident Björn Kjellins förslag. Det innebär att den enskilde prästen befrias från sin skyldighet och att vigselplikten lyfts över på den prästerliga organisationen. Det har sedermera antytts, att justitiedepartementet skulle komma med en annan lösning, men vad den innebär offentliggjordes icke under det aktuella krönikeåret. Den nya biskopsvalslagen togs efter rätt ingående diskussion. Den ändringen införs att i fortsättningen präster och lekmän får lika mycket att säga till om vid kommande biskopsval. Första gången den nya lagen skall tillämpas torde normalt sett bli först 1967. En uppmärksammad motion vid kyrkomötet blev den om att dopet skall konstituera medlemskapet i kyrkan. För närvarande kan även en odöpt tillhöra kyrkan, en tingens ordning som de allra flesta av kyrkomötesledamöterna fann föga tilltalande. Motionen föranledde ingen konkret åtgärd denna gång men saken föll onekligen ett steg framåt. Efter kyrkomötet blev det ett så kallat freds- Ärkebiskop Gunnar Hultgren presiderade för första gången i ordförandestolen vid kyrkomötets öppnande. 5 65