märksamheten på bl. a. frågan om jordbruksprodukternas integration inom Efta. Högerpartiets ledare Gunnar Heckscher uttalade en förhoppning om att från svensk sida ingenting skulle försummas beträffande arbetet inom OECD, vars roll förmodades bli större än tidigare. Han vädjade också till regeringen att i det nya bekymmersamma läget tillsätta ett samarbetsorgan med representanter för regeringen, de demokratiska partierna, näringslivet och organisationerna. På regeringshåll önskade man t. v. ställa sig avvaktande. Finansminister Gunnar Sträng framhöll, att det enda man kunde göra var att vänta och se, och handelsminister Gunnar Lange avstod från att göra några uttalanden om vad som möjligen skulle kunna hända. Statsminister Tage Erlander sade, att några svenska initiativ inte var påkallade omedelbart, vilket inte uteslöt, att Sverige senare borde lämna positiva bidrag. Budgeten var ett annat huvudämne, och finansministern förklarade, att det inte funnits någon anledning att sänka skatterna. En sådan åtgärd skulle möjligen hjälpa konsumtionsin-dustrien, som redan hade god avsättning, men inte gruvorna eller skogs-, järn- och stålindustrierna, vilka hade svårigheter. På tal om konjunkturpolitiska medel varnade hr von Sydow (h) för övertro på investeringsfonderna. Dessa kan komma att ta slut, sade han och tillfogade: ”Redan i år är det få företag som har sådana vinster, att avsättningar kan göras”. LO-ordföranden Arne Geijer (s) ansåg, att regeringen varit för snål i fråga om u-lands-hjälpen. Sjöfartskrisen och högertrafiken kommenterades liksom kommittéväsendet, omsen och spritpriserna. T. o. m. remissdebatten som sådan blev föremål för kommentarer. Hr Cas-sel (h) tyckte, att partierna borde begränsa sig till att skicka fyra eller fem ”handfasta personer, kända för ordkarghet”, i elden så att debatten skulle upphöra att vara ett ”pratande för pratandets egen skull”. Remissdebatten utlöste inte någon större entusiasm hos pressens politiska skribenter. SvD uppmärksammade den socialdemokratiska in-bördesfejden om u-landshjälpen och tillfogade, att LO uppenbarligen var på krigsstigen mot regeringen, medan Stockholms-Tidningen (s) betecknade hr Geijers kritiska synpunkter som milda i tonen men skarpa i sak. Finansminis- En bunt brev från vänstertrafikanhängare var ett av fru Nancy Erikssons argument i debatten om övergång till högertrafik. tern hade svårt att värja sig mot kritiken att finanspolitiken i sin praktiska utformning är dåligt synkroniserad med övriga konjunkturpolitiska åtgärder, skrev Dagens Nyheter (fp). I presskommentarerna uppmärksammades vidare, att ”grälet” mellan oppositionspartierna hade lyst med sin frånvaro. ”Ingen munkavle”, var Helsingborgs Dagblads (h) svar på Cassels förslag om talarransonering, medan Sydöstra Sveriges Dagblad (s) omvittnade innerlig förståelse för propån. Hr Helén (fp) kom senare med ett förslag att första debattdagen skulle sluta, när partiledare och regeringsrepresentanter sagt sitt; att talmännen borde uppmana debattörerna att hålla sig inom en 20-minutersram — 40 minuter skulle dock kunna ges åt partiledare och ministrar; att talmännen skulle försöka gruppera talarna allt efter de ämnen som de behandlade. SvD tvivlade på att den föreslagna uppsor-teringen av talarna i olika dagar skulle öka intresset för vad andra linjens män kunde ha att säga. Ny diskontosänkning och -höjning Debatten om ekonomi, investeringsvilja och pengars värde fick en naturlig fortsättning i diskontosänkningen med 0,5 procent till 3,5 den 17 januari. Det var den tredje sänkningen av denna storlek på ungefär nio månader. Den vållade ingen större uppståndelse utan hälsades 85