kr. vid gemensam omröstning. Det var regeringens förslag som vann med sammanlagt 180 röster mot 179. Röstfördelningen blev i första kammaren 74—71 och i andra 106—108. De som röstade nej ville ge ett anslag på 40 000 kronor. Investeringsfonder och lokalisering Vid en konferens i april med länsarbetsdirektörerna varskodde finansminister Gunnar Sträng om en proposition, enligt vilken investeringsfonderna i framtiden skulle kunna användas också i lokaliseringssyfte och ge möjlighet till industriell verksamhet med betydelse för hela län eller landsdelar. Han tänkte sig en breddning av underlaget för investeringsfonderna, så att inte bara aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också fysiska personer skulle kunna avsätta och använda fondmedel. Propositionen bifölls i slutet av maj av riksdagen om än med en viss tvekan och med en av bevillningsutskottet föreslagen jämkning gällande anskaffning, ombyggnad och reparation av fartyg. Hr Stefanson (fp) framhöll, att användningen av fonderna i lokaliseringssyfte kunde förta effekten av det stöd som fonderna utgör för företagen. Också hr Nordenson (h) var tveksam på denna punkt och sade, att följden kunde bli dirigering av investeringarna och ökad osäkerhet. Det var risk för att villigheten att avsätta fondmedel skulle minska. Hr Ericsson i Kinna (s) medgav att lokaliserings-synpunkten var något nytt men trodde inte på några risker för dirigering. Höjda ATP-avgifter Ungefär samtidigt fattade riksdagen beslut i en annan för näringsliv och arbetsmarknad betydelsefull fonderingsfråga — uttagningspro-centcn för ATP-avgiften under åren 1965— 1969. Regeringsförslaget, som antogs, gick ut på 7,5 procent det förstnämnda året och därefter en årlig höjning med 0,5 procent. Högerledamöterna reserverade sig för oförändrat 7 procent, medan folkparti- och centerledamöterna ansåg, att man kunde nöja sig med att fastslå uttagningsprocenten för endast två år, varefter man skulle granska de samhällsekonomiska verkningarna på pensionssystemet liksom fondbildningens inverkan på näringslivet samt dryfta den framtida fondförvaltningen. Dechar gedebatten Vid årets dechargedebatt, som hölls i mitten av maj utan statsråd som deltagare eller åhörare, hade riksdagen att ta ställning till ett memorial från konstitutionsutskottet på sammanlagt nio punkter. Klander i form av anmärkningar förekom inte, utan man hade nöjt sig med den mildare formen, s. k. tillkännagivanden. Ett enhälligt utskott hade exempelvis framhållit det ohållbara i att utfärdade författningar inte fanns i tryck då de trädde i kraft. Krav på tillkännagivanden förelåg i sju reservationer, flertalet från höger- och folkpartiledamöter. Dessa påtalade, att fjorton handelsavtal ingåtts utan att riksdagen eller utrikes-nämnden hade hörts. Det påpekades, att kommunikationsministern enligt en JO-utred-ning måste ha känt till, eller borde ha känt till, att tjänstemän hos byggnadsstyrelsen haft bisysslor men inte ingripit på ett tidigare stadium än han gjorde. Reservanterna vände sig vidare mot att riksbankschefen förordnats till Vid riksdagsbehandlingen varnades i första kammaren från högerhåll för de föreslagna avgifterna med tanke på de allt större svårigheterna att hävda sig i konkurrensen. Också hr Stefanson (fp) fruktade belastningen på produktionen, medan hr Hanson i Stockholm (fp) i likhet med hr Axel Strand (s) rekommenderade ATP-avgifter som gav sådana marginaler, att man inte behövde befara ett sammanbrott för pensionssystemet. Uttagningsprocenten blev som nämnt den av regeringen föreslagna, men yrkandena från folkpartiet och centerpartiet avsatte spår i riksdagens beslut i form av förslag om de önskade utredningarna. postbanksfullmäktig mot gällande principer i sparbankslagen, att Unga örnars riksförbund fått ett resebidrag, medan Metodistkyrkornas ungdomsförbund fått avslag på en liknande framställning, och att Svenska reproduktions-a.-b. fått monopol på att framställa och sälja kartor och särtryck. I en folkpartireservation påtalades, att handelsministern tillåtit försäljning av vapen till ett land — Indien — trots att detta befann sig i väpnad konflikt. Dessutom förelåg en reservation mot regeringens vägran att fastställa ett av landstinget i Kalmar län fattat beslut om indelningen i landstingsvalkretsar. Det hemliga Kungälvsavtalet fördes under riksdagsdebatten på tal av hr Braconier (h), som tog upp frågan om utskottets möjligheter att granska regeringens verksamhet. Det är för folkstyrelsen av fundamental betydelse, att riksdagen får alla handlingar på bordet, ansåg han. Hr Andersson i Linköping (s) invände, 7 97